It only hurts when I laugh

Åh, åh, åh.

Jag söker mig hit i desperation. När det blir än mörkare kanske jag lär mig andas. För när det ter sig ljust så springer jag för livet. Åh, åh, åh ångest.

When I was younger I watched my daddy cry and curse at the wind.



Start spreading the news.

Jag var på dop i finska kyrkan i gamla stan, idag, eller igår, lördag, glömmer bort tiden ibland. Min kusins lilla Emina skulle döpas.

Det var jobbigt, jobbigare än vad jag trodde, vi stod utanför min morfars gamla kontor. Länge. Han jobbade i finska kyrkan som vaktmästare. Bodde med min mormor i lägenheten som låg högst upp i huset som är vägg i vägg med kyrkan. Slottsbacken 2C. Mamma och hennes syskon har alla bott där. Sen dog min morfar.

Ingen bor i deras hem längre, det är något slags ungdomsutrymme, för konfirmanderna tror jag. Från kyrkan. Inget är ändrat. Tapeterna är de samma. Dörrar och golv och doft. Ingen bor där längre. Det var en tjänstelägenhet, där min mormor och morfar bodde. Sen dog min morfar.

Jag kom hem till Tobias under dagen någon gång, efter dopet. Pluggade Mediekommunikation i flera timmar utan att ta mig någonvart. Det är något som saknas. Här(pekar mot mitt huvud) och här(sätter tummen i bröstet).

Livet är förvridet just nu, jag vet inte riktigt varför eller hur eller när det har hänt. Jag orkar inte uppskatta människor. Jag tror inte dem orkar uppskatta mig heller. Jag intalar mig det. Känner mig som en hög av ingenting. Jag vill känna mig som en pelare av liv.

Jag är nog lite ledsen. Inget som jag inte kan hantera, inget som bör talas om. Men jag är ledsen. Just nu, lite då och då, ibland, hela tiden.

Jag har under de senaste veckorna plöjt igenom många av tjejfilmer jag aldrig såg som flicka. Det är kanske anledning till att jag blivit lite dum.

Numb and dumb.

Godnatt. Puss. 

Bild: Min pojkvän och Calle

It only hurts when I laugh

hejhej

There's a grief that can't be spoken. There for it's written down.

Folk tar sådant som skrivs på nätet för seriöst och oseriöst. "Can you read my mind?" - uppenbarligen inte. Då hade ni inte läst här och utgått ifrån att det är den här jag är.
Ibland så slås vi av tanken att allt är fel, vi behöver utlopp på ett vis som är hälsosamt. (Det är så jag hamnar här, 2:28 en lördag morgon).
Fick ett sms nyss, lämnade Cameron Diaz och Julia Roberts springande på TV-skärmen i hopp om något intressant. Smset var från Pontus.
Min "pappa" är I sälen, skickar gulliga fyllesms att han saknar mig och saknar Sandra, vi har bara varit ifrån honom i några dagar. We get attached to people. Vad är grejen?
Osammanhängande, är nyckelordet i detta inlägg.
Puss.



Bild: Vänner. Pappa Jimmy till vänster.

Diamantfeber



Sliten, var förnamnet, efternamnet och alla namn jag har.

Ett glas vin på anchor, slutade med att jag ramlade in hos T på morgonen och däckade på honom i hans fula soffa. På något vänster vaknade vi i sängen av att hans syster ringde vid 8-9 tiden, vi bjöd in oss själva på frulle. Jag tror nog jag fortfarande var ganska full. Intressant känsla.

Efter det låg jag och småsov större delen av dagen. Fick mig en riktigt tupplur mellan 18-21 och nu sitter jag här. En timme har gått och fortfarande har jag inte gjort något produktivt.

Både 4+ och TV3 visar Bond. 4+ visar Diamantfeber och trean Quantom of solace. Självklart väljer jag detförstnämnda. Specialeffekterna är begränsade, Connery sådär lagom manschauvinistisk. Det är genuint och enkelt. Något min hjärna klarar av.

Diskuterade med min pojkvän idag, jag har blivit dummare, går det? Han skrattade åt mig och höll med. Shit, det ogillas starkt.

Nej, nu ska jag glo ännu mer film. Arbetslöst. WOW-snack är utan konkurrens det mest osexiga som finns. Äckligt. Tja!

Puss

Bild: Jag och min vän Sandra. Ett ljus i WOWmörkret

Anxiety

Jag är vaknare än vaknast...

Gick upp vid 13-14 tiden, igår, fredag. Så förstod väl att det skulle bli liite svårt att somna, men kom igen, klockan är 07:33, vad är grejen? tja!

Wind beneath my wings


I guess i'm back. Crap

Jag minns hur jag kände då. Hur jag satt i tystnad i en grön skinnsoffa och hela världen rasade samman. Complete and utter despair.

Sen hände det igen, i samma soffa på en annan plats. Pang och hela bröstet sprängdes. Man förlorade någon man älskat. Någon som gjort en hel.

Och igen, i en annan soffa, en annan plats. Men soffan var fortfarande samma gröna färg, jag satt på samma vis och jag förlorade någon jag älskade.

Det kändes var gång som ett svek. Jag vet inte ens om det var i närheten. Är det ett svek? Kan man svika då det inte finns några löften, eller är det då jag som är svag?

Och nu är jag tillbaka här. Hej, hej.

Life's beginning to fade again and i'm taking the escalator to hell.

I breathe no more

Jag tror inte på bråk.

Det är så sällan jag bråkar. Så sällan. Jag la mig för ett tag sen. Jag tröttnade. En osäker, kärlekskrank tonårsflicka som trakasserade min vän. Hennes liv verkar vigts åt att förstöra för henne.

Det är meningslöst. Väldigt meningslöst. Så jag skrev till henne på facebook. Frågade varför hon gör som hon gör.
En enda gång avvek jag från ämnet då jag avslutade inlägget med "Brinn flicka lilla, brinn".

That was it. Hon kontrade med att inte svara på något av det jag skrev. Hon kom istället med rasistiska uttalanden och kallade mig patetisk. Jag skakar bara huvudet. Suckar. Jag var inte ens sådan när jag var 12 år.

Nu fick jag veta att hon skrivit ett helt inlägg om mig på sin blogg.

Varför orkar man?

Jag gör ungefär detsamma nu kanske. Dock läser ingen det här.

Jag skrev till blogg.se,s abuse-avdelning. Hoppas att få det raderat. Jag vill inte figurera i hennes blogg. Hon är äcklig. Det äcklar mig. Over and out bitches.

I only wish you weren't my friend my friend then I could hurt you in the end.

Snuff

Så bra, så bra. Helvete vad bra.

Komik. Chansen att någon kommer att laäsa det här någonsin. Är en knapp fjärdedelschans lika stor som att jag vinner 1 miljon på triss. Men gyrm är låten, grym som fan.

Visst är jag jobbig!

www.Movingon.bloggspace.se

En del saker pratas sönder

Om jag var ensam nu, skulle jag gråta tills dess att jag föll isär

Ensam, tyst, stilla.

Jag vänder mig om, sakta, tyst och stirrar. Förblindad av inget, jagad av det som inte finns. Jag slutar andas, slutar tro, jag slutar vara. Jagas av det som inte finns. Världen blir suddigare och jag undrar ofta vad som är riktigt, är jag, jag? Eller bara en tanke hos någon som ibland ploppar upp? Sen gråter vi alla en skvätt och accepterar att det vi är är på riktigt, och det riktiga är vad som gör ondast.

Älskade, underbara vän. Du går sönder igen.

Jag sa att jag skulle hålla dig samman, lyfta ditt huvud ovan ytan och dela med mig av mitt syre. Men nu går du sönder igen. Alldeles, alldeles för fort. Jag bara står här, handfallen, hjälplös och rädd. Jag märker sakta att det faller bitar ifrån mig att jag själv knappt har syre och att mina simtag inte gör någon nytta. Du förtjänar inte det här och jag lovade. Jag lovade och ändå når jag inte fram. Jag struntar i att de ifrågasätter vår vänskap, vissa saker behöver inte förklaras, vissa saker har andra inget att göra med och det enda jag vill är att du ska må bra. Det enda ja vill är att rädda dig din fiende, från dig själv. 

- But all I seem to be capable of is crying for you.

What I really ment to say

Jag läste om en som grät.


Och jag ville också gråta, som jag gjorde förut, jag ville ha tillbaka ångesten som kom i attacker där man grät och skrek, där man kände.

Nu sitter jag där och försöker berätta, ingen ser ingen lyssnar, inte ens jag själv. Orden kommer som stötar stockar sig i halsen. Varje tanke, varje ord, bokstav, formulering. Tar emot som att jag sprungit in i en betongvägg. Och blodet och tårarna som skulle funnits på utsidan samlas inombords. lägger sig som tjocka hinnor i min själ. Och jag försöker känna, jag kan inte känna. Och jag fortsätter säga att det var aldrig orden som skar i mig. 


Then daddy said off course you've been hurting to. You just never talked about it. And a brickwall fell down on me.

Jag vill inte alls.

Sitter här, driven till vansinne av mina egna tankar. Jag vill ut, bryta mig free....I WANT TO BREAK FREE!!! i WAAANT TOOO BREEAK FREEE