Your voice makes me smile.
Har varit sjuk i två dagar. Var dock i skolan igår. Usch de va ganska jobbigt. Idag var jag dock hemma. Blir väl stanna la hemma imorgon också. Fyller år och allt, Jag kommer inte klara hela dan om jag skulle gå känner jag :/.
Jag är så borta hela tiden, seg, tom. Jag blir arg på mig själv jag vet inte fan vad det beror på heller, så jävla seegt.
Mina knän jävlas också, kan inte böja mig ner ordentligt utan att de gör ont. Får försöka göra något åt det annars blir det tillbaks till den där förbaskade sjukgymnasten, något jag gärna undviker :/
And sometimes I lay awake all night and shiver.
Idag blir man då 17, beskrivet som de mest händelselösa året i tonåren.
Man vandrar vidare, för gammal för att vara ett barn, för ung för att vara vuxen. Alla sliter i en och man vet inte vad man vill.
Ett steg närmare klimakteriet då man kommer sluta få den jävla mensen. Förstå att man slösat bort livet fram tills den dagen. LIvet börjar vid 40?
Då du tar hand om dina tonårsbarn, rynkig och miserabel. Jaja, om det är så de är. Kanske man ska göra som Emely föreslog! råna en bank, leva livet och dö innan 30.
Som jag sagt förut huvudsaken, är väl att man är ett vackert lik.
Ett år fyllt av hemmafester och vänner, råplugg och ny klass. Sen kommer nyår och återigen faller man i en melankoliskgråt(?). Sorgsen över de som hänt som varit bra, sorgsen över de man fått och det man förlorat. Förbannad över att de aldrig kommer tillbaks, förstörd över att de någonsin börjat.
Första gången jag välkomnade det nya året med gråt(förutom raketrädsla) var när 1998 blev 1999 och de vara bara ett år kvar av 90-talet.
Aldrig igen kommer de att få upplevas. De var då jag förstod att man blir äldre. Att jag en dag inte kommer kunna gå ut på vintern för att de är risk att jag ramlar och bryter höften.
Då jag förstod att livet förändras att jag mer än en gång kommer att förlora de jag håller av mest.
Jag undrar nu vad meningen med livet egentligen är.
Är du kär?
- Nej.
Kär kommer från Kärlek. Enligt mig är kärlek att älska. Så att vara kär betyder då att man älskar någon, älskar någon på ett djupare plan, att man har något som ingen annan förstår.
Därför är jag aldrig kär. Jag tycker om människor, jag håller av dom, de betyder mycket för mig.
Men jag har aldrig på riktigt älskat någon. Möjligtvis varit förälskad.
Visst älskar man alltid de vänner som står en närmast.
Men någon av ett annat kön, mer än vän?
- Nej, dom håller jag bara av, eller tycker om.
Fortfarande kallad EMO!!
Hello sweetie
Tomorrows another day.
Gick till skolan idag ändå. Klarade av en lektion sen gick jag hem.Tomorrows another day.
Jag är så borta hela tiden, seg, tom. Jag blir arg på mig själv jag vet inte fan vad det beror på heller, så jävla seegt.
Mina knän jävlas också, kan inte böja mig ner ordentligt utan att de gör ont. Får försöka göra något åt det annars blir det tillbaks till den där förbaskade sjukgymnasten, något jag gärna undviker :/
And sometimes I lay awake all night and shiver.
Idag blir man då 17, beskrivet som de mest händelselösa året i tonåren.
Man vandrar vidare, för gammal för att vara ett barn, för ung för att vara vuxen. Alla sliter i en och man vet inte vad man vill.
Ett steg närmare klimakteriet då man kommer sluta få den jävla mensen. Förstå att man slösat bort livet fram tills den dagen. LIvet börjar vid 40?
Då du tar hand om dina tonårsbarn, rynkig och miserabel. Jaja, om det är så de är. Kanske man ska göra som Emely föreslog! råna en bank, leva livet och dö innan 30.
Som jag sagt förut huvudsaken, är väl att man är ett vackert lik.
Ett år fyllt av hemmafester och vänner, råplugg och ny klass. Sen kommer nyår och återigen faller man i en melankoliskgråt(?). Sorgsen över de som hänt som varit bra, sorgsen över de man fått och det man förlorat. Förbannad över att de aldrig kommer tillbaks, förstörd över att de någonsin börjat.
Första gången jag välkomnade det nya året med gråt(förutom raketrädsla) var när 1998 blev 1999 och de vara bara ett år kvar av 90-talet.
Aldrig igen kommer de att få upplevas. De var då jag förstod att man blir äldre. Att jag en dag inte kommer kunna gå ut på vintern för att de är risk att jag ramlar och bryter höften.
Då jag förstod att livet förändras att jag mer än en gång kommer att förlora de jag håller av mest.
Jag undrar nu vad meningen med livet egentligen är.
Är du kär?
- Nej.
Kär kommer från Kärlek. Enligt mig är kärlek att älska. Så att vara kär betyder då att man älskar någon, älskar någon på ett djupare plan, att man har något som ingen annan förstår.
Därför är jag aldrig kär. Jag tycker om människor, jag håller av dom, de betyder mycket för mig.
Men jag har aldrig på riktigt älskat någon. Möjligtvis varit förälskad.
Visst älskar man alltid de vänner som står en närmast.
Men någon av ett annat kön, mer än vän?
- Nej, dom håller jag bara av, eller tycker om.
Fortfarande kallad EMO!!
Kommentarer
Postat av: Annika.
Första inlägget på länge som inte bara helt bestått utav totalt nonsens, med symboler och liknelser.
Postat av: Anonym
Första inlägget på länge som inte bara helt bestått utav totalt nonsens, med symboler och liknelser.
Trackback