It only hurts when I laugh

Skrev mycket dikter förut. Försvann någonstans längs vägen. Inte samma inspiration längre...

Skrev för 1,5 år sen, tänkte ändra lite. Vilken är bäst?

Original:

När du slutat hata.
När jag slutat älska.
När du slutat se.
När jag slutat höra.
Då vi icke räds den andres beröring.
Då ska vi närmas.

Och vi släpper inte taget.
Den här gången släpper vi inte taget.
-----------------------------------------------------------

När du slutat hata.
Hata varje stund vi stal.
När jag slutat älska.
Älska endast för att det var dina ord.
När du slutat se.
Slutat se det som aldrig inträffade.
När jag slutat höra.
Slutat höra sanning i lögnen.
Då vi icke räds den andres beröring.
Då ska vi närmas.

Och vi släpper inte taget.
Den här gången släpper vi inte taget.

---

Ska vi kalla det nytt? gammalt? bestående? återkommande?

Till slut gör det ont att le.
Tårarna har fått mina läppar att blöda.
Till slut gör det ont att skratta.
Skriken har kvävt min röst.
Till slut gör det ont att andas.
Paniken har sprängt mina lungor.
Till slut gör det ont att röra sig.
Att ständigt slå sig fri har slitit sönder mina lemmar.
Till slut gör det ont att tänka.
Smärtsamma tankar bränner min själ.
Till slut gör det ont att finnas.
Jag drunknar i mörker.