Stalker.
Har du också blivit förföljd, såsom jag? Är förföljelse fel ord? För det finns där alltid, alltid, alltid. Och du går till jobbet, du springer, och den hinner i kapp den flåsar dig inte i nacken, den griper med iskall hand tag om ditt hjärta och den hänger kvar. Sen i sängen när rummet snurrar och du vill ha luft, du vill så gärna ha luft och den slingrar sig som en boa runt dina lungor och du vrålar kvävda skrik. Ingen får se, ingen får förstå. Inte ens i badrummet när du håller pappret precis under ögonfransarna för att hindra mascaran från att synligt rinna. Den släpper inte, i dina drömmar, i dina tankar, i ditt hus, i din skola, i ditt förflutna, i minnena. Och ingen fattar och inte jävel kommer någonsin på EGEN hand fatta. Det är det som är meningen! Och meningar förändras inte på egen hand. Ångest, förstår du att det är ångest? När den väl bestämt sig så stannar den kvar. Det är tårarna som rinner plötsligt, tankarna som stryper din syretillförsel, rakbladen som skär dig i din sömn, de galna rakbladen som inte tar vila som skär och sliter och flår!!! Smärtan där hjärtat en gång satt. Den sanna lögnen som bringar paranoia och du väntar på att de alla ska vända dig ryggen. Ångest, ångest, ångest, ångest.
Searching for nothing.
Wondering if I'll change.
I'm trying everything.
But everything still stays the same.
I thought if I showed you I could fly.
Wouldn't need anyone by my side.
Now I'm running backwards.
With broken wings I know I'll die
Vi ska alla prata om våra problem. Då, endast då blir det bättre! Vill ni veta något? Det är inte orden som är mitt problem! De är känslan, tankarna, minnena. Det mesta, men inte orden, orden var aldrig mitt problem.
Deprimerad är man inte bara en dag, det går inte över efter en vecka. Det smyger sig på och det stannar kvar. Vi måste prata för att det ska bli bättre, då endast då kan vi bli friska. Vill ni veta något? Efter ett tag glömmer man bort hur man gör för att leva. Man lever för kampen mot det som man så desperat tror att man vill övervinna, sorgen, tankarna på det vassa, känslan! Samtidigt som man placerar käppar av metall i hjulen, allt för att inte vinna kampen, allt för att inte behöva lära sig att leva igen. Orden var aldrig mitt problem.