Halleluja
Nyår.
Jag dör sakta av tristess glor bilder av vackra människor för att göra livet ljusare.
Vi ska på fest. Tobbe, jag och pojkar. Varför är vi inte på fest? jo för de först och de sistnämnda spelar PES. En del av mig rymmer tillbaka till Nyår 06/07, härliga minnen. Om det inte händer något snart drar jag till Djurö eller Rågsved..NÅGONSTANS SNÄLLAA!!!
Faboulous
Faboulous
Faboulous
Faboulous
RIP Morfar...And it feels as if it happened yesterday
nothing at all
I'm sure you won't notice
that i'm even gone...
Vet ni? att det skar i mig varje natt att jag gång på gång grät så att jag blev fullständigt matt
Vet ni? att jag slutade gråta efter ett tag att jag låg där och skaka tills natt blev till dag.
Jag tror inte att ni vet. Inte ens nu när jag skriver ner det svart på vitt.
Kanske är livet ändå lögn och lek, mening med det hela är att uppleva svek.
Har vi upptäckt meningen i de mörkaste ord eller förvirrat oss i tonårsdepression?
Jag minns det som igår.
- NEEEJ
Sen svartnade det medans jag slet mig ur ditt grepp och sprang upp till mitt rum.
Jag grät tills kudden blev drypande våt, förbannade livet att det kunde vara så hårt. Sen torkade jag tårarna.
Förstod att min sorg fick komma i andra hand. Jag håller fast vi det. Så gråt ut allt i en burk och jag ska dränka mig i eran smärta.
Om ni sett efter hade ni sett henne falla.
Från sprudlande glad till avskärmad från alla.
Om ni sett efter hade ni sett henne falla.
Från kristall i blick till nålars stick.
Om ni sett efter hade ni sett henne falla.
23-24/12?
I love my new leatherjacket.
När man citerar något så
ska det återges exakt.
Ord för ord, bokstav för bokstav.
Så är det sagt.
"Jag vet inte varför jag skriver. Tillfället känns nästan fel valt. Jag vet inte om det här någonsin kommer att visas upp eller om det kommer stanna på en bit papper. Klockan har nog passerat midnatt. Eller jag vet inte...
På golvet sitter jag. Det finns ingen ork att resa sig upp. Det känns som såren inom mig är blödande färska.
Hundarna kommer fram ibland puffar, slickar och bökar. Det skulle vid annan stund drivit mig till vanvett..
Det är jul imorgon tror jag. Kanske idag. Jag ser ingen klocka.
Enligt almanackan och datumet den visar så är det jul. Inte en flinga har fallit.
Jag tror hela tiden att jag ska börja gråta. En brännande känsla i näsgångarna, klumpen i halsen vidgas och luftgångarna snörs samman. Jag sluter ögonen och inte en tår faller. And my plan has no longer a path to follow.
You say you have no tears left to cry. You can have the last ones I have. All I want to do is to ease your pain. Does it ease your pain?
Jag önskar att jag vore mer tacksam. Att jag visade mer hur mycket de alla betydde för mig. Inte bara Tobias, Sandra, Mina. Utan de som på små vis får mig att orka. Skolfolk typ Danne, Natta, Charlie. Sådana som får en att le genom att bara va. Vad är det för fel på mig? vad fan håller jag på med?"
Ja, nee asså rubriker är svårt ibland
You make me happy.
Jag kände inte igen min egen handstil när jag läste det. Mindes bara delar av vad jag skrivit.
Jag vet inte ännu om jag ska publicera det här. Förjävlig grammatik..Nee, fast det känns för personligt. Eller kan det egentligen bli för personligt? det här är min blogg. Det är jag som bestämmer vad som ska stå i den så länge inga lagar bryts så. "Jag vet inte varför jag skriver, tillfället känns illa valt". Om fortsättningen skall pryda era dator skärmar kan jag endast sia om.
Jag älskar sättet du rör vid mig. Det snabba, långsamma, hårda, mjuka. Det är så det ska vara passionerat och utan hämningar. Det ska vara tyst då det bör vara tyst och högljutt när det passar.
Det kan inte bli för mycket, med dig blir inget för mycket. Varje andetag, varje svettdroppe, varje ord och varje ljud. Kom alltid närmare. Låt det vara vilt, jag vill känna dina höftben mot mina händer. Dina läppar som vandrar över mig. Varje kyss viskar historier. Gränsen till smärta är hårfin och du lyckas alltid hålla dig i mitten. Hur kan det komma sig att hela ditt väsen är perfektion. Dina händer, armar, ögon, ben, rygg, axlar. Intimt, smärtsamt, njutning, lust, galenskap. Kärlek.
Jag älskar dig. - Honey, you turn me on.
I'd give up forever to kiss you
Jag är så deppig. Det är synd om mig.
Om ni inte mår bra. Säg jag mår inte bra.
Ge mig en anledning eller säg: det är inte
så bra, men jag vill inte prata om det.
Bajs, jag tröttnar.
"Titta det snöar" - Julen 95
Medan vi tänder varenda lampa i huset
och dansar till musiken som strömmar
ur radions högtalare med tvn på högsta
volym och datorn på standby.
Medan vi lever vårat perfeka I-liv så
smälter vi polerna som tagit hundratals år
att frysa fast.
Mellan svettiga lakan med ekot utav tysta kippanden efter luft. Tar jag tag i telefonen. Jag ser knappt vad jag skriver då mitt synfält suddas ut utav ett tunt lager utav tårar. Jag kanske skulle sagt face to face? eller i alla fall via telefon. Du svarade inte...Sms fanns tillgängligt. Och det var så tvunget ett tag att du visste. Jag skrev sms efter sms och jag skämdes, pinades vid varje knapptryckning...Jag skäms alltid när jag berättar om min plagierade, emo-stämplade sinnesstämning. Jag försökte få det ur mig så länge, ville slita upp min bröstkorg och visa vad lite det fanns där. Ge dig en rundtur i den påtagliga kylan, i det tomma hål som finns där inne.
Du har ännu inte sagt ett ord...Kanske är det bra. För jag vet inte hur du tog det. Du kan ha tagit det på enklaste sätt, klistrat ditt etiketten som ungdomar i dagens samhälle frambringat.
Eller så är det så att du inte riktigt kan förstå, det har inte funnits tillfälle. Anledningar finns i dussintal.
Jag väntar i skuggan utav ångesten, kliver fram på natten och låter den sluka mig. Riva igenom det som en gång fanns där.
Jag beundrar de som tar beslut och står fast vid dem. Jag lät så många trampa på mig, inklusive dig. Speciellt dig. Ännu är du mig överlägsen. Du håller mig i den näve och du trycker till. Det berör mig inte som det brukade. Fast jag kommer aldrig finna styrkan att slå tillbaka. Jag har inte kraften, jag har inte orken och modet vill inte träda fram.
Jag beundrar de som tar beslut och står fast vid dem. En dag ska jag bli som er, den dagen det händer igen så ska jag ryta till.
Vissa personer kan ju bara beskrivas med att de är bäst liksom.
Jag är sjuk....
Sitter hemma...
Gör inte mycket alls...
Fyfan vilket jobbigt sätt att skriva...
Eller jaa....
Snarare läsa något som är skrivet så här...
Jag vill också känna. Jag vill blåsa bort den isande likgiltigheten, den är kvar. Fryser varenda lem? lägger sig som en tunn hinna av is över mina ögon? Vad visste jag egentligen på den tiden?
Det gjorde så ont, det vet jag. Fast det kändes ju...Det kändes iallafall. Så mycket jag vrålade, så mycket att stjärnor framträdde, så mycket att jag krossade.
Världen har inte havererat bara skakat så länge att jag inte längre känner det. Jag vet inte om jag vill känna skakningarna ändå...Då kanske människor lättare skulle förstå. Om jag ramlade kull oftare. För nu ramlar jag inte, jag ligger bara kvar och studerar hur molnen faller.
Ingen behöver förstå. Jag kan inte förvänta mig det. Jag vill så gärna berätta för er. Ni som bryr er. Vet inte om ni skulle förstå, vet inte om det skulle kännas i mig. Det måste kännas i mig?
Jag vill så gärna, säga så mycket. Fast det kommer inte fram, stockar sig, dränks utav varm koldioxid om försöker tränga sig ut. Jag vill, men kan inte.
While the angels sang a whiskey lullaby
I smile when I see your face. You existing in my presence keeps me breathing.
Måste skryta jätte mycket, över allt. Andrew gav mig MVG =) de som känner Andrew förstår vikten utav denna prestation.
Gick hem från tunnelbanan och funderade på livet. På hemligheter som folk delgett som nu verkar så menlösa. "Jag svär på gud" - Frasen for genom mitt huvud.
"Jag svär på allt jag håller kärt". Jag var tvungen att stanna upp och dra efter luft. Allt jag håller kärt....
Nästa vecka fredag 21a December "egen" lägenhet i 9 dagar. Ska bli otroligt skönt att bara få va. Hundarna är ju där förstås, men att bara få gå runt och tänka, andas.
Sometimes the world spinns so fast it has to stop for a while. You decide to get of.
To late you grasp the concept of illusion and you stand there so empty winds go through you.
You try to feel the heat of the sun, however it seems to shine right through giving light to those
around.
- Hello, I'm here!!
You try to scream as your skin starts fading to grey.
- Please someone?
You touch your chin, there are no tears falling.
You put on a fasade, a fasade you keep near so that you can always
put it up when someone comes to close.
Titta :O inlägget är slut. Vad sorgligt, bittert också :O
Nu ska jag laga mat och äta den. Ett glas nyponsoppa
skulle vara gott.
Tears never dry.
Det är som det är och vad det är vänjer vid oss vid.
Det är det nya som bränner hål. Sår som blöder genom det tunna vita
istället för ärr gömda under textilier, ärr gömda under hy,
bakom stängda ögon.
Sitter med pojkvän och pojkväns vän och väntar på att något ska börja. För vad de gör är att de spelar, "PES". Ack, denna primitiva obessesion vid en glänsande svart låda, konsol.
Jag finns inte just nu, det gör mig inget. Så länge han är nära så vidgas mina luftvägar.
Jag undrar ibland vad som skulle hända, jag undrar ofta vad som skulle hända om jag valde att fortsätta framåt istället för att vända in. Lägga min mobiltelefon på första trappsteget och sedan lämna scenen klädd i mörker.
Ni skulle ju märka att jag inte var där, fast hur länge skulle det ta? Om jag var borta, hur länge skulle ni söka?
If you think about it, If you ask me (I wouldn't answer). Do you realize, I'm stuck on the floor in that yellow room. My tears turned to glue and whoever it was you found at the kitchen table, It wasn't me. I'm stuck 'til the day someone releases me.
So if I went away, what would you do?
- I'm allready gone.
Det finns de som bloggar flera gånger om dagen :O obsession.
jag har tråkigt, tråkigt, tråkigt, tråkigt. PESPESPES. jag upprepar mig mycket då jag inte vet vad jag ska ta mig till!!
AAAAAAHHH someone save me from this hellhole. This house god has forgotten.
I do belive the devil's moved in to my tv.
What if I wanted to break? laugh it all of in your face. What would you do?
- Jag vill inte prata om det, skit samma liksom. Det är ju över nu.
Det är inte över, inte i närheten av att vara över.
Jag tar upp telefonen, jag bläddrar fram till ditt nummer och så stirrar jag som ett fån. Jag vågar inte ringa? är det sjukt? det känns sjukt. Det har ändå hänt förut, jag har kunnat hantera det. Men nu? jag är livrädd att bryta ihop, jag är inte den som bryter ihop inför folk. Inte ens inför dig, dig av alla människor. Jag kan inte bryta ihop inför dig, inte i det skicket du är. Blir du någonsin bättre? är det en illusion? något vi alla intalat oss för att orka andas.
För jag kan sluta isåfall, mitt syre är slut ändå.
Förstår att jag drunknade med dig? på en del vis drunknade jag med dig. För jag gav mig ut igen trots att jag inte kunde se, trots att jag var utslagen jag gav mig ut efter dig. Jag simmade tills jag märkte att jag inte längre kunde. Det de lärt oss på simskolan fungerar inte när Atlanten färgas svart. Det fungerar inte när alla drar en neråt i hopp om att själva ta sig upp. Jag klandrar dem inte. Jag klandrar inte dig heller. Jag klandrar mig själv för att jag innerst inne vet. Jag är allt jag inte vill vara.
This is how you remind me of what I really am.
Kom änglar kom älvor det börjar bli kallt, här sitter jag och baddar såren med salt, det går åt helvete med allt.
Jag vet inte hur mycket mer jag klarar...Hur många gånger till jag kan se dig falla. Jag har gjort allt jag kan.
Jag har gjort mer än vad jag kan. Förstår du hur hjälplös jag känner mig?
Jag är en ordfetischist. Jag tänder seriöst på ord. Värlformulerade meningar, budskapet ,metaforerna och symboliken. Ord är mer än bara bokstäver...
I smiled
Until my heart pulverised
A voice in my head whispered ashses to ashes.
Time stopped healing
Dust to dust
Jag måste sova nu. En röst i bakhuvudet skriker att jag ska gå och lägga mig (bildar kör med min mor som skriker samma sak, otroligt).
Imorgon är det donken med Carro och Charlie kl 06:00. Plugg, plugg, plugg!! Jag är en geek.
Jag vill inte andas idag mamma, jag vill inte se, höra, känna eller röra. Idag vill jag att mitt hjärta ska stå still.
Kall, stel och orörd vill jag blekna bort i evigheten.
- With broken wings I know I'll die, I'm running blind.
- Inside my heart is breaking, my make-up may be flaking but my smile still stays on.
Ångest, ångest, ångest.
Ge mig tillbaka syret eller ta bort det helt, ge mig snälla förmågan att känna det jag ser eller ta bort förmågan att tänka mer.
Jag vill inte ha det så här längre. Jag har sagt det på så många vis.
Det handlar inte om att jag inte får, att jag inte vill. I slutändan är det inte ens för att jag är så svag. Jag KAN inte, förstår du det? jag kan inte.
Needles in your back
They'll follow you as you fall apart.
They'll attack when you fade to black.
Their the needles in your back.
Let them use your parachute shoulders.
Steal pieces of your band-aid heart.
- Wacked.
Their the ones who penetrates, their the
ones who steel whatever you try to feel.
Their the ones leaving needles in your back.
They'll follow you as you fall apart.
They'll attack when you fade to black.
Their the needles in your back.
Is it friendship or a deasese?
either way try using it as comfort
when breathing gets to tight.
Use that as a pillow when it gets
rough at night.
Pretend your still feeling,
pretend you still care.
Kiss them demons in your nightmares,
feed them with your fear.
They'll follow you as you fall apart.
They'll attack when you fade to black.
Their the needles in your back.
Då och nu med endast ett par dagars mellanrum.
That horrible use of a perfectly good language was the only way of describing the silent fall which was
beginning.
För bara ett par dagar sen var jag redo att kämpa. Det är som att slungas tillbaka ner i avgrunden.
Jag hade tänkt berätta för dig, allt den här gången, hade tänkt skita i hur du tog det. Inte bry mig om du såg mig som rent av töntig.
Jag tänkte bara berätta sanningen och sedan låta dig hantera den på vilket vis du än ville...
Det räcker nämligen inte bara med att bestämma att det ska sluta göra ont, jag har bestämt mig så många gånger. Det handlar om så mycket mer.
Ett ljus tändes inom mig. Drivkraft. Jag bestämde mig för att söka svaren på alla möjliga vis. Att sätta mig själv i fokus för en gångs skull inte vara så rädd för att ta itu med mig själv.
I'm tired of tears and blood.
Sen så ringde du och allt det "jag" som fanns inom mig. Försvann bort. För jag älskar dig så högt min vän. Du är bland de i världen jag värderar högst.
Mitt liv är så obefintligt då du gråter. Jag svor att jag inte skulle låta dig försvinna ner under ytan ännu en gång. Ett löfte är ett löfte och denna gång skall jag hålla det.