Everytime I lost control you held me you saved me.
Jag ligger inte mitt emellan. Jag är det båda. Jag klär
mig i grått och skäms över det förstnämnda.
Sitter och lyssnar på Soil.
Ska snart ned till tvättis och hämta det sista kläderna.
Var ner för ett litet tag sen. När jag är på väg mot torkrummet hör jag snabba steg i trappan.
Kommer in i torkrummet och lägger föga förvånad märke till att det längs linorna hänger någon annans tvätt.
Behöver inte springa i väg för det, jag är van.
Öppnar torkskåpet och det är nu jag blir förbannad. Vem hänger in sin tvätt i torkskåpet på någon annans tvätt tid? mycket fräckt. Patetiska grannar jag har. Lät dock tvätten hänga kvar tillfälligt, tänker inte vara lika töntig som personen som hängt den där. Jag tar ut den när jag behöver torkskåpet...TÖNT.
Jag vet inte vad jag känner, jag vet inte hur jag mår.
Hur länge sen var det du åkte? 2 veckor. Trodde tiden skulle stanna. Det gjorde den inte, den tickar på och runt omkring mig ser jag leenden.
Hur länge sen var det du åkte? En evighet. För mig stannade tiden. Jag lever vidare och jag ljuger då ni frågar hur jag mår.
Dagens:
Jag har kommit på ett sätt att snabbt välja vilken musik jag ska lyssna på, då jag söker på youtube.
Var gång man trycker på en bokstav kommer det upp tidigare sökningar som börjat på den bokstaven. Jag gör helt enkelt så att jag börjar upp i vänstra hörnet, med Q, sedan trycker jag mig vidare efter varje låt. Det är ganska kul faktiskt, låtar man inte lyssnat på, på ett längre tag kommer upp. : D
Ibland vill jag tillbaka till den där helgen.
Tillbaka till kortspel och kalaha.
Ibland vill jag promenera med dig längs vattnet.
Tillbaka till valtider och heliumballonger.
Ibland vill jag tillbaka till den tjocka tanten i lottoståndet.
Tillbaka till 21 med småungar och leenden.
Inte för att jag saknar dig. Jag saknar helgen, saknar känslan, saknar oskyldig, försiktig närhet.
Mamma, det är jobbigt att andas.
Sanning är ett missbrukat ord i vårat samhälle.
Hade samhällskunskap idag i skolan. Vi ska börja jobba med ett kapitel om ideologier.
För de som inte vet är ideologi en bunt ideer om hur ett samhälle bör vara, vars mål är att
skapa utopi i denna sargade värld.
Ja i alla fall, till saken. Idag diskuterade vi kollektivism och indivdualism. Hur det är att leva i ett individualistiskt samhälle och tvärtom.
Kollektivism är att se människan främst som en del av en grupp, ett kollektiv, och inte som en enskild person. Det är att sätta gruppen främst, före den enskilda människan.
Exempelvis Islam.
Individualism är att se människan främst om individ.
Sverige brukar man säga är ett individualistiskt samhälle.
Läraren delade ut ett papper med olika frågor. Den sista frågan var "Ser du dig själv som, indivdualist eller som kollektivist?"
I ett kollektivstiskt samhälle har man alltid en trygg punkt, alltid någon att luta sig tillbaka mot. Tyvärr är det ju inte så enkelt. Med denna trygghet följer även regler och åtaganden. Din familj, by osv står bakom dig så länge du följer normen. Du kan inte bara bryta dig loss och göra något din egen skull, du kan inte göra något som din familj inte samtycker till.
I ett indivdualistiskt samhälle, har du mer rätt till en åsikt. Du kan tänka mer på dig själv, du behöver inte alltid ta hänyn till en massa andra människor då du fattar ett beslut som i huvudsak kommer att påverka dig.
Dock så är känslan av ensamhet ofta mer utbredd. Anledningen till att jag säger känslan utav ensamhet och inte ensamheten är att ingen är någonsin helt ensam om man inte själv gjort det valet.
Jag ser mig själv som individualist.
Jag är en individualist.
Känslan av ensamhet har en del gånger lagt sig som ett täcke över mitt bröst. Jag har då inte valt att känna detta. Mitt val har varit att inte placeras i ett fack. Mitt val har varit att inte vandra ut i världen iklädd en maskerad kostym för att bli omtyckt. Mitt val har varit att inte följa normen. Mitt val har varit att inte drunkna i ett hav av modetidningar och ångest . Mitt val har varit att vara den som står en bit utanför, mitt val har varit att vara den du kallar konstig.
Det finns att ett gammalt citat som lyder: " Vi föds som original, varför dör vi som kopior?"
Visst fan är jag konstig. Det är du som dör som en kopia.
Precious kiss from you lucious lips...
Jag sa att jag skulle sluta andas...
End this lie, I can't pretend this time.
I morse gick jag runt och grät och pratade för mig själv. Jag tror jag är i färd med att gå sönder.
Om man är död så kan man ju återupplivas eller hur? Inte alltid, fast ibland.
Dock blir det ju alltid något form av bestående men, ibland allvarliga ibland inte fullt så allvarliga.
And today - this morning, I cried again, I cried again over nothing. I went to school and I cut my thumb chopping onions and the bleeding would not stop.
And my bestfriend moved to norway and there is nothing I could do.
En bärande pelare brast och min fasad faller samman.
I need a friend to find my - broken mind, before it falls to pieces.
In a perfect world a broken heart is fixed.
Jag måste gå nu, för att hinna med bussen.
- Nej gå inte säger du och spärrar upp ögonen
Du är min bästa vän, du lös upp det mörkaste dagar och jag saknar dig redan 5 timmar senare och jag saknar dig redan :' (...Kom tillbaka nu Sandra, Genast!!!
Det är inte roligt i livet utan dig.
Jag kan inte gå runt och var tjock och ful och äcklig utan dig :( ingen fattar den extrema dosen humor i detta påstående :'(
Stay
http://www.youtube.com/watch?v=evm_EWM5ffQ
Dom är ju så söta, eller hur? : )
Finns det ord som kan beskriva hur satans ont psykisk smärta kan göra?
Jag har inte upplevt det ofta. Visst har jag skrivit dikter om det. Hur ont det gör, tillfällen då den där klumpen i halsen blivit så stor att det är nästan överväldigande.
Fast nu, nu känns det så oäkta. Så fel.
Jag trodde först att det bara satt fysiskt, det kom ibland och det värkte vid tillfällen så att jag skakade i kroppen...Jag trodde det satt fysiskt.
Nu i efterhand. Vad skrämmande. Det sliter faktiskt på hjärtat.
Hur kan det vara så att lite imperfektion i livet kan ha en sådan effekt fysiskt?
And they tell you to talk about it. I was fine until I did...Now it hurts. It was better holding it inside.
Jag satt och tänkte tidigare. Tänk om jag bara skulle resa mig upp öka farten och slänga mig över räcket?
Jag såg marken komma emot mig, jag hörde dunsen. Ändå satt jag bara i soffan. Huvudstupa från tredje våningen och landa på asfalt. Det är sjukt hur vissa händelser inträffar inom en.
Det tär på mig också. Jag upprepar det du sa: Snälla, gråt inte. Jag är inte bra på att trösta.
Ett par dagar sent, fast ändå jag måste ju hylla en entertainer av världsklass.
