I breathe no more

Jag tror inte på bråk.

Det är så sällan jag bråkar. Så sällan. Jag la mig för ett tag sen. Jag tröttnade. En osäker, kärlekskrank tonårsflicka som trakasserade min vän. Hennes liv verkar vigts åt att förstöra för henne.

Det är meningslöst. Väldigt meningslöst. Så jag skrev till henne på facebook. Frågade varför hon gör som hon gör.
En enda gång avvek jag från ämnet då jag avslutade inlägget med "Brinn flicka lilla, brinn".

That was it. Hon kontrade med att inte svara på något av det jag skrev. Hon kom istället med rasistiska uttalanden och kallade mig patetisk. Jag skakar bara huvudet. Suckar. Jag var inte ens sådan när jag var 12 år.

Nu fick jag veta att hon skrivit ett helt inlägg om mig på sin blogg.

Varför orkar man?

Jag gör ungefär detsamma nu kanske. Dock läser ingen det här.

Jag skrev till blogg.se,s abuse-avdelning. Hoppas att få det raderat. Jag vill inte figurera i hennes blogg. Hon är äcklig. Det äcklar mig. Over and out bitches.