It only hurts when I laugh

Jag tänker ta tillfället i akt att tala om mig själv i tredje person...

Annika sitter längst i en buss i rörelse. En ilsken kvinna stegar bestämt genom bussen och sätter sig även hon längst bak, två säten i från Annika. 
Kvinna talar högt för sig själv: Snoppen stod på chaufförjäveln. Jag kände vibrationerna, det är det värsta jag vet, din fula gris.
Annika ser sig förvirrat omkring.
Kvinna vrålar: Mig får du inte ligga med du som kör! Mig får du inte ligga med!! Hör du det?
Ung man på buss vänder sig om och ser på kvinnan och Annika. En desperat  Annika försöker diskret få den unga mannen att förstå att det är kvinnan som är konstig och inte hon. Den unga mannen vänder sig om och där sitter den förvirrade Annika med den ilskna kvinnan och väntar på att få gå av.

Searching for nothing.
Wondering if I'll change.
 I'm trying everything.
But everything still stays the same.
I thought if I showed you I could fly.
Wouldn't need anyone by my side.
Now I'm running backwards.
 With broken wings I know I'll die

Vi ska alla prata om våra problem. Då, endast då blir det bättre! Vill ni veta något? Det är inte orden som är mitt problem! De är känslan, tankarna, minnena. Det mesta, men inte orden, orden var aldrig mitt problem.
Deprimerad är man inte bara en dag, det går inte över efter en vecka. Det smyger sig på och det stannar kvar. Vi måste prata för att det ska bli bättre, då endast då kan vi bli friska. Vill ni veta något? Efter ett tag glömmer man bort hur man gör för att leva. Man lever för kampen mot det som man så desperat tror att man vill övervinna, sorgen, tankarna på det vassa, känslan! Samtidigt som man placerar käppar av metall i hjulen, allt för att inte vinna kampen, allt för att inte behöva lära sig att leva igen. Orden var aldrig mitt problem.