Inlåst bakom bly och cement men det var aldrig borta.
Det snurrar fortare nu förtiden.
Det är inte så att du är dum inte någon av er är dumma.
Ni ser ju alla att det är något fel, att det inte ska vara som det är.
För det gjorde så ont ett tag, det gick i vågor, men blev aldrig bra. Ibland får man känslan av att - Jag orkar inte mer.
Last night, I walked through the rain and darkness, the rough wind and the moon wich was almost full. And it was a perfect night to die. How the hell would I know?
Jag trodde att jag behövde någon att rädda, att det var vad som saknades att jag återigen skulle få glömma mig själv.
Fast när man väl öppnat så är det svårt att stänga igen. Tårar och skrik verkar bli ett behov. Jag äcklas av min svaghet.
De du berättade då på kvällen, när vi varit och handlat. Jag visste det redan. Jag hade redan förstått. Återigen bannar jag mig själv för att jag inte gjorde mer. Jag simmade in till land även då jag visste att du glömt bort hur man simmar.
Jag låg på utslagen på en stenstrand och såg i ögonvrån hur du sjönk ner i det djupa blå, i det svarta. Hur havsskummet gick från vitt till rött. Hörde vagt hur det skrek nere i avgrunden. Tro mig jag klättrade ner! Varje hål som fanns och fastanade till slut ensam på en avsats.
Jag försöker även jag finna min väg. Även då jag faller gång på gång. Dina skrik ger mig tinnitus och jag gråter tårar som bränner i mina försök att nå fram.
Never ment let go. Please forgive me for letting go.
Det är inte så att du är dum inte någon av er är dumma.
Ni ser ju alla att det är något fel, att det inte ska vara som det är.
För det gjorde så ont ett tag, det gick i vågor, men blev aldrig bra. Ibland får man känslan av att - Jag orkar inte mer.
Last night, I walked through the rain and darkness, the rough wind and the moon wich was almost full. And it was a perfect night to die. How the hell would I know?
Jag trodde att jag behövde någon att rädda, att det var vad som saknades att jag återigen skulle få glömma mig själv.
Fast när man väl öppnat så är det svårt att stänga igen. Tårar och skrik verkar bli ett behov. Jag äcklas av min svaghet.
De du berättade då på kvällen, när vi varit och handlat. Jag visste det redan. Jag hade redan förstått. Återigen bannar jag mig själv för att jag inte gjorde mer. Jag simmade in till land även då jag visste att du glömt bort hur man simmar.
Jag låg på utslagen på en stenstrand och såg i ögonvrån hur du sjönk ner i det djupa blå, i det svarta. Hur havsskummet gick från vitt till rött. Hörde vagt hur det skrek nere i avgrunden. Tro mig jag klättrade ner! Varje hål som fanns och fastanade till slut ensam på en avsats.
Jag försöker även jag finna min väg. Även då jag faller gång på gång. Dina skrik ger mig tinnitus och jag gråter tårar som bränner i mina försök att nå fram.
Never ment let go. Please forgive me for letting go.
Oblygt - Om detta ord lämnar mina läppar. Slå mig hårt riktigt hårt.
I feel like running until I can no longer breath.
Det var så det var exakt så.
Oblygt slängdes fram och tillbaka i rummet denna morgon. I tid och otid, mest i otid dock :/. Fast what is there to do?
Bakis och hungriga var vi ju alla så.
Festen var rolig den. Lättpåverkad var jag också :O
Sexorgie, läckande, däckning, musik, dans, Tobias, vänner. Det var bra så bra =)
Förbannar dock mina stunder av emo-fylla. Usch.
Det var så det var exakt så.
Oblygt slängdes fram och tillbaka i rummet denna morgon. I tid och otid, mest i otid dock :/. Fast what is there to do?
Bakis och hungriga var vi ju alla så.
Festen var rolig den. Lättpåverkad var jag också :O
Sexorgie, läckande, däckning, musik, dans, Tobias, vänner. Det var bra så bra =)
Förbannar dock mina stunder av emo-fylla. Usch.
Jag älskar dig mer än livet självt. Det vet du va?
Ibland hatar jag mig själv för att jag inte kan ge dig mer. Jag hatar mig själv för att du är så mycket bättre än mig. Visst vet jag att du förtjänar mer. Något vackrare, något mer som dig. Någon som ger dig allt och mycket mer.
II
De dör barn i aids som skriker högre än mig.
De finns de som tystnade, de som började må bättre. Nu märker ni genast när de inte är överlyckliga.
Ni vill ha dem överlyckliga.
I
Hörde ni någonsin att alla andra också skrek?
De vrålade omkring er. Hur kunde ni skrika så?
Mina lungor bedövades då jag bara försökte och jag var tyst.
De gjorde för ont att skrika, de gick inte att överrösta er, för de var alltid ni som mådde värst.
Varför såg ni mig aldrig i ögonen?
inte ens när jag stirrade på er i ren skräck, så fanns jag där.
Jag grät en gång tjöt jag så tårarna sprutade. Du sa att det var okej att det var okej att gråta.
Att de skulle sluta göra ont.
De slutade inte göra ont.
Nu har ni slutat många av er har dämpat sina vrål. Jag står framför er och jag gallskriker.
Varför FAN ser ni mig inte för?
Hörde ni någonsin att alla andra också skrek?
De vrålade omkring er. Hur kunde ni skrika så?
Mina lungor bedövades då jag bara försökte och jag var tyst.
De gjorde för ont att skrika, de gick inte att överrösta er, för de var alltid ni som mådde värst.
Varför såg ni mig aldrig i ögonen?
inte ens när jag stirrade på er i ren skräck, så fanns jag där.
Jag grät en gång tjöt jag så tårarna sprutade. Du sa att det var okej att det var okej att gråta.
Att de skulle sluta göra ont.
De slutade inte göra ont.
Nu har ni slutat många av er har dämpat sina vrål. Jag står framför er och jag gallskriker.
Varför FAN ser ni mig inte för?
II
De dör barn i aids som skriker högre än mig.
De finns de som tystnade, de som började må bättre. Nu märker ni genast när de inte är överlyckliga.
Ni vill ha dem överlyckliga.
III
Jag höll jämn nivå. Min skrik existerar aldrig riktigt, dom har aldrig styrkan att ta sig ut, att verkligen visa sig.
Jag håller jämn nivå och de är lättare att hantera dom med riktiga problem.
Jag höll jämn nivå. Min skrik existerar aldrig riktigt, dom har aldrig styrkan att ta sig ut, att verkligen visa sig.
Jag håller jämn nivå och de är lättare att hantera dom med riktiga problem.
Det är galet. Karisma
It's a strange feeling of emptyness. As if I have nothing more to get from life, as if I allready experienced the great parts of it. As if they had no meaning,
Hemma hos min vän Mina. Kollar ensam på Idol, Mina är ute och möter en gemensam vän som skall sällskapa med oss denna afton. Kände ett extremt tvång att i denna blogg uttrycka hur marvellös Idol-Daniel är. Han kommer gång på gång ut och knäcker hela konceptet "Idol". Lusten att kasta ut alla övriga tävlande från tävlingen lurar i bakhuvudet. Jag vill ge honom guld och gröna ängar och skivkontrakt. Jag vill se honom köra 10 låtar var vecka, skit i de andra. Han är bra så bra. (Amanda skulle möjligen kunna få stanna).
Hemma hos min vän Mina. Kollar ensam på Idol, Mina är ute och möter en gemensam vän som skall sällskapa med oss denna afton. Kände ett extremt tvång att i denna blogg uttrycka hur marvellös Idol-Daniel är. Han kommer gång på gång ut och knäcker hela konceptet "Idol". Lusten att kasta ut alla övriga tävlande från tävlingen lurar i bakhuvudet. Jag vill ge honom guld och gröna ängar och skivkontrakt. Jag vill se honom köra 10 låtar var vecka, skit i de andra. Han är bra så bra. (Amanda skulle möjligen kunna få stanna).
It's begun and it's going faster than expected
Jag säger inget längre. Jag bara accepterar.
Stop spinning me. Round, round, round. It's going so fast. I can't take this.
Som om jag redan lämnat allt bakom mig. Accepterat att inget är som det ska.
Jag är inte rädd för döden, det är allt jag säger. Jag är nöjd med det som varit, jag har upplevt det viktiga. I don't want to spoil my memories.
Stop spinning me. Round, round, round. It's going so fast. I can't take this.
Som om jag redan lämnat allt bakom mig. Accepterat att inget är som det ska.
Jag är inte rädd för döden, det är allt jag säger. Jag är nöjd med det som varit, jag har upplevt det viktiga. I don't want to spoil my memories.
I focus on the pain, the only thing that's real.
Jag dansar i melankoli.
Sveper det förflutna omkring mig som en mantel.
Jag andas nostalgi även då det bränner mina lungor.
Mamma: Jag träffade Gunilla idag :D. Hon mindes dig.
- Ja, Annika hon var alltid så glad.
Sveper det förflutna omkring mig som en mantel.
Jag andas nostalgi även då det bränner mina lungor.
Mamma: Jag träffade Gunilla idag :D. Hon mindes dig.
- Ja, Annika hon var alltid så glad.
I want to have control, I want a perfect body, I want a perfect soul.
Jag älskar att läsa och skriva!
förut var det böcker, sen tidningar.
Nu är det bloggar och annat internettjafs.
Varför valde jag egentligen hotell-restaurang?
Im a creep, Im a weirdo.
What the hell am I doing here?
I dont belong here.
Jag kanske inte hade mycket, det jag hade har jag däremot förlorat.
Jag saknar, principer och diciplin. Mål och åsikter.
Det är som att gå vilse i sin egen bakficka, man vet precis hur det ser ut, vart allt är och ändå hittar man inte ut.
förut var det böcker, sen tidningar.
Nu är det bloggar och annat internettjafs.
Varför valde jag egentligen hotell-restaurang?
Im a creep, Im a weirdo.
What the hell am I doing here?
I dont belong here.
Jag kanske inte hade mycket, det jag hade har jag däremot förlorat.
Jag saknar, principer och diciplin. Mål och åsikter.
Det är som att gå vilse i sin egen bakficka, man vet precis hur det ser ut, vart allt är och ändå hittar man inte ut.
Bajs.
Det finns ingen mening med att försöka vara djup gällande allt man skriver om.
Herregud, det finns det som vill ha in poesi i varenda mening.
Ack hur tårarna rann, livet fick mer mening och den damp ner i toaletten. Bajs.
Jag vill ha inspiration, jag vill skriva om allt. Jag vill berätta så mycket, fast jag har svårt att formulera det viktiga.
Jag kan inte skriva om det som gör mest ont. Jag vågar inte skriva ner vad som hände för 5 minuter sen för att reaktionerna skulle bli så fel. Ingen, INGEN skulle förstå. Ingen skulle försöka förstå. Det skulle bli så avfärdat, så mycket fake caring.
Jag vill ha så mycket som håller mig tillbaka. Allt. Inte bara ett telefonsamtal, odiskad disk, regn. Något som betyder, något som suddar ut tanken. Jag vill inte bli dragen ditåt. Closer to the edge.
Jag gör det klassiska korkade, fjortis, emo, dumma. Jag gör det för att andra gjort det. Försöker intala mig själv att det ger effekt. Det gör det inte ändå fortsätter jag.
Jag berättar en 4-del och jag berättar det för en. Det andra känns så avlägset. Fan så otroligt äkta.
Jag berättade om behövande. Jag sa det så enkelt på något vis att jag förvånade mig själv. Det var inte så svårt som jag gått och fasat för. Dina svar de var så simpla, så adekvata, perfekta, de rätta. Du sa allt du behövde säga och mer därtill. Du förstod precis allt. Allt förutom att dina ord inte bet på mig. Att jag inte kunde ta det till mig. Jag vill så gärna trots det som talar emot. Jag har tappat tron på att tiden läker alla sår, jag har tappat tron på att saker blir bättre. Jag litar inte på människors godhet. Jag är inte ens säker på min integritet.
Jag mår inte dåligt, jag mår inte bra, inte sådär. Jag mår inte alls. Jag är bortappad och vet inte längre vad jag håller på med.
Herregud, det finns det som vill ha in poesi i varenda mening.
Ack hur tårarna rann, livet fick mer mening och den damp ner i toaletten. Bajs.
Jag vill ha inspiration, jag vill skriva om allt. Jag vill berätta så mycket, fast jag har svårt att formulera det viktiga.
Jag kan inte skriva om det som gör mest ont. Jag vågar inte skriva ner vad som hände för 5 minuter sen för att reaktionerna skulle bli så fel. Ingen, INGEN skulle förstå. Ingen skulle försöka förstå. Det skulle bli så avfärdat, så mycket fake caring.
Jag vill ha så mycket som håller mig tillbaka. Allt. Inte bara ett telefonsamtal, odiskad disk, regn. Något som betyder, något som suddar ut tanken. Jag vill inte bli dragen ditåt. Closer to the edge.
Jag gör det klassiska korkade, fjortis, emo, dumma. Jag gör det för att andra gjort det. Försöker intala mig själv att det ger effekt. Det gör det inte ändå fortsätter jag.
Jag berättar en 4-del och jag berättar det för en. Det andra känns så avlägset. Fan så otroligt äkta.
Jag berättade om behövande. Jag sa det så enkelt på något vis att jag förvånade mig själv. Det var inte så svårt som jag gått och fasat för. Dina svar de var så simpla, så adekvata, perfekta, de rätta. Du sa allt du behövde säga och mer därtill. Du förstod precis allt. Allt förutom att dina ord inte bet på mig. Att jag inte kunde ta det till mig. Jag vill så gärna trots det som talar emot. Jag har tappat tron på att tiden läker alla sår, jag har tappat tron på att saker blir bättre. Jag litar inte på människors godhet. Jag är inte ens säker på min integritet.
Jag mår inte dåligt, jag mår inte bra, inte sådär. Jag mår inte alls. Jag är bortappad och vet inte längre vad jag håller på med.
Unreal
Skrev mycket dikter förut. Försvann någonstans längs vägen. Inte samma inspiration längre...
Skrev för 1,5 år sen, tänkte ändra lite. Vilken är bäst?
Original:
När du slutat hata.
När jag slutat älska.
När du slutat se.
När jag slutat höra.
Då vi icke räds den andres beröring.
Då ska vi närmas.
Och vi släpper inte taget.
Den här gången släpper vi inte taget.
-----------------------------------------------------------
Ska vi kalla det nytt? gammalt? bestående? återkommande?
Till slut gör det ont att le.
Tårarna har fått mina läppar att blöda.
Till slut gör det ont att skratta.
Skriken har kvävt min röst.
Till slut gör det ont att andas.
Paniken har sprängt mina lungor.
Till slut gör det ont att röra sig.
Att ständigt slå sig fri har slitit sönder mina lemmar.
Till slut gör det ont att tänka.
Smärtsamma tankar bränner min själ.
Till slut gör det ont att finnas.
Jag drunknar i mörker.
Skrev för 1,5 år sen, tänkte ändra lite. Vilken är bäst?
Original:
När du slutat hata.
När jag slutat älska.
När du slutat se.
När jag slutat höra.
Då vi icke räds den andres beröring.
Då ska vi närmas.
Och vi släpper inte taget.
Den här gången släpper vi inte taget.
-----------------------------------------------------------
När du slutat hata.
Hata varje stund vi stal.
När jag slutat älska.
Älska endast för att det var dina ord.
När du slutat se.
Slutat se det som aldrig inträffade.
När jag slutat höra.
Slutat höra sanning i lögnen.
Då vi icke räds den andres beröring.
Då ska vi närmas.
Och vi släpper inte taget.
Den här gången släpper vi inte taget.
Ska vi kalla det nytt? gammalt? bestående? återkommande?
Till slut gör det ont att le.
Tårarna har fått mina läppar att blöda.
Till slut gör det ont att skratta.
Skriken har kvävt min röst.
Till slut gör det ont att andas.
Paniken har sprängt mina lungor.
Till slut gör det ont att röra sig.
Att ständigt slå sig fri har slitit sönder mina lemmar.
Till slut gör det ont att tänka.
Smärtsamma tankar bränner min själ.
Till slut gör det ont att finnas.
Jag drunknar i mörker.