It only hurts when I laugh -

Jag andas ljudligt och jämrar mig.

Jag måste skriva av mig, men har inget att säga.

Det är som att babbla om ingenting med en bästa vän, bara att det gör mycket ondare och ändå är det bara ord, bokstäver på ett tangentbord.

Och lidelsefullt sjunger någon på youtube om inget alls och jag låtsas att orden är meningslösa och önskar att jag skrivit dem själv.

Ännu hör jag inte orden och jag skriker för att överrösta tystnaden. Jag är rädd att mörkret ska ljuga om jag lyssnar och jag klarar inte fler lögner.

Sammanhang förlorar betydelse när man babblar svart på vitt och orden förstör det mjuka, för de bryter tystnaden, den hårda tystnaden som en gång var mjuk.

~~Sen var det där vassa stenarna på festen.~~

- Du, du är inte en sån där depprockbrud va?
- Jag? nee, jag lyssnar ju på rock och mår inte så bra. Men jag är bara en bitter, misantrop, det är lugnt. Nu vill jag inte att vi ska prata mer.

Och min mamma säger att jag är perfekt, fast det måste hon, hon är min mamma. Det är hennes skyldighet. Så han på stan han som visslar när kjolen åker opp han älskar mig nog lite mer, älskar mig för att han vill.

Nu ska vi vara försiktiga så att vi inte går för långt. Jag har inget att säga om något. Jag är ingen och har inget. Jag är alla och har allt.

Någon sa att man ska beskriva ett träd i du-form och trädet skulle vara jag, men för dig skulle trädet vara du och du skulle vara jaget som beskrev trädet i du-form.

Och det var precis vad jag själv tänkt. Och livet går vidare i allra högsta grad, men han använde ord som smärtsam och försvinna och det gjorde så ont och det var så sant. Och jag vill förtränga, men främlingar ser det lika väl som jag. Ni trasar sönder mitt hem och blåkiosken är gul.
- Jag vill andas

2008-06-22 @ 23:01:29 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Inspiration

Gaaah sexig

And it's those who with a fragment of nothing can create wonders. Shakespeare with a pencil and Freddie Mercury with a overbite and an amazing voice. And I wanna be one of them, one of them who stand out in a crowd, by just seeking their destinys.

And you, you who were the one that persuaded me into believing it was okey. Your the reason I will shut down again, this time permanently? I don't think you're really as sad as you claim to be, you just belive you are.
You were never in that place, you were never in my place. You have no idea, simply no idea.

2008-06-19 @ 00:09:14 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

With bloodstained hands

Jag har svårt att förstå, er flickiga, flickor.

Jag har ibland svårt att förstår er rosa, blommiga, klänningsprydda vuxna barn med rosetter i hår. För det vara aldrig jag, det var aldrig jag. Ni som fnittrade åt tråkiga skämt och dolde era kloka tankar och smarta svar bakom lager av svart mascara och hundratals paket med blekningsmedel för ert redan vita hår. Varför valde ni krossad rosa ögonskugga framför en anteckningsbok, en kalender, en tidning en chans att visa att det fanns mer än vad ögat såg?

Varför låg ni fulla i en backe med ett paket brutna cigaretter i vänster hand, dagen ni fyllde 13, när ni ännu hade chansen att vara barn?

Fjortizz kvinnor, vuxna barn.

2008-06-17 @ 18:11:03 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Unbreak my heart.

Hur länge skall jag denna gång pinas?
Ty, jag baddar med salt mina sår.
Dansar på glas med vind i mitt hår.
Medan du går, medan du går.

I can't stand when you're looking
I can't breath when you stare
I can't talk when your gazing
Oh, it hurts when you're near
Love, don't you see?
Your embrace left an invicible skin on me.

Jag vill gräva mig ur gropen av ångest.
Torka bort blodet som följde tårarna.
Skaka av mig manteln av depression.
Installera ett filter för mina drömmar.
Le för något annat än leendets skull.

Jag låg i sängen igår och funderade. Jag minns att tankarna var vettiga, Minns att jag hade något att säga. Vet att det var någon typ av självhjälp. Men orden och meningarna, tankarna och hjälpen försvann med drömmarna. Kvar var det håret som växte ut på en natt även då jag svor på att jag rakat av de timmarna tidigare, kvar var huden som sandmannen flått. Borta var människorna som skrattandes pekande. Knivar satt inte i väggarna. Men tankarna var borta, orden försvunna och meningarna tomma paranteser och hjälpen var inte ens tydlig nog att kallas minne.

Det var annorlunda igår natt, eller morgon, TV-serier, gnyende djur och varma kroppar stal många långa timmar. Jag vill så gärna minnas, vill ha kvar tankarna som jag inte för en sekund trodde skulle försvinna. Letar efter bortvalda stödord bland mobilens sparade meddelanden.

Vetandes att de inte kommer att finnas där, ändå finns hoppet, om jag glömt orden kan jag ha glömt att jag var klok nog att skriva ner dem.
Tur, har väl aldrig varit min starka sida.
Jag ville leva och le, födas på nytt och blunda för ljuset, älska utan ände, kyssa kinder och händer och känna hud mot hud. Jag vill smekas och dra fingrar genom hår, möta blickar utan att dra mig undan. Visa att det finns mer än de ögat ser. Visa att någonstans finns glädje, visa att någonstans finns mod.
Mod att våga vara.
Mod att springa, att andas, att lova.
Tillit.

Add an N to invicible

2008-06-12 @ 02:00:52 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

It only hurts when I laugh

Wait a minute Can't you see what this pain has done to me I'm alive, but I'm slippin' What you see, I cannot see And maybe you'll think before you speak

Jag andas ljudligt och jämrar mig.

Inspiration

With bloodstained hands

Unbreak my heart.

Nu plockade den isär mig igen :/

Josef Fritzl kallas satan

Nu är klockan 23:00

Ni vet.

Vi föds som orginal, varför dör vi som kopior?