Unbreak my heart.
Hur länge skall jag denna gång pinas?
Ty, jag baddar med salt mina sår.
Dansar på glas med vind i mitt hår.
Medan du går, medan du går.
I can't stand when you're looking
I can't breath when you stare
I can't talk when your gazing
Oh, it hurts when you're near
Love, don't you see?
Your embrace left an invicible skin on me.
Jag vill gräva mig ur gropen av ångest.
Torka bort blodet som följde tårarna.
Skaka av mig manteln av depression.
Installera ett filter för mina drömmar.
Le för något annat än leendets skull.
Jag låg i sängen igår och funderade. Jag minns att tankarna var vettiga, Minns att jag hade något att säga. Vet att det var någon typ av självhjälp. Men orden och meningarna, tankarna och hjälpen försvann med drömmarna. Kvar var det håret som växte ut på en natt även då jag svor på att jag rakat av de timmarna tidigare, kvar var huden som sandmannen flått. Borta var människorna som skrattandes pekande. Knivar satt inte i väggarna. Men tankarna var borta, orden försvunna och meningarna tomma paranteser och hjälpen var inte ens tydlig nog att kallas minne.
Det var annorlunda igår natt, eller morgon, TV-serier, gnyende djur och varma kroppar stal många långa timmar. Jag vill så gärna minnas, vill ha kvar tankarna som jag inte för en sekund trodde skulle försvinna. Letar efter bortvalda stödord bland mobilens sparade meddelanden.
Tur, har väl aldrig varit min starka sida.
Jag ville leva och le, födas på nytt och blunda för ljuset, älska utan ände, kyssa kinder och händer och känna hud mot hud. Jag vill smekas och dra fingrar genom hår, möta blickar utan att dra mig undan. Visa att det finns mer än de ögat ser. Visa att någonstans finns glädje, visa att någonstans finns mod.
Mod att våga vara.
Mod att springa, att andas, att lova.
Tillit.
Add an N to invicible
Kommentarer
Trackback