I'm gonna try a little thing called moving on.

Ska försöka överge denna blogg, iallafall tillfälligt och istället använda mig utav min andra bortglömda ursäkt till blogg, www.metrobloggen.se/Moomin 

Hur kommer sig detta? Jadu, känner bara att denna är lite exploaterad. 
Dessutom har metrobloggen roligare teman :O. Visst tåls det att titta förbi här ibland också.

Ett sådant tillfälle

Då det enda sättet att försöka förklara är att slå hysteriskt på tangenterna.
Jag kan inte.
Och allt
Det gör så ont










Tobias<3


Jag menade aldrig att det inte var vackert. Bara att det inte var något för mig. Jag som gärna går lite för nära tågspåret, vinglar på höga höjder även då jag är rädd, som fascineras av den simpelhet döden för med sig. Jag ville aldrig att någon skulle tro att deras kärlek inte nådde fram, det var bara jag som inte vågade ta emot den. Livet är ett tidsfördriv och inget jag orkar värdera högt. Jag väntar ut det, jag väntar ut det tills jag dör allt för tidigt på ett oväntat vis.




Läs: Sourze

http://www.sourze.se/Annika_Ton%c3%a5rsdepression_10651663.asp



=)


"Sök BUP" eller "Dramalektioner"? Jadu!

Hjälp mig

Jag har fastnat. Jag har fastnat, långt bak i tiden, jag har fastnat i nuet, jag har fastnat i tid som inte ens varit. Det här känns inte bra. Syrebrist och sprängande hjärtan kan inte vara hälsosamt, det kan inte vara bra. Håll i mig innan jag faller, bär mig, och tejpa ihop mig. Det lilla som finns kvar, något måste väl ändå finnas kvar? Jag vet inte vem jag är eller vad jag är. Jag står där framför hallspegeln, samma gamla hallspegel som det alltid varit, som följt från hem till hem. Samma spegel som jag sett mig själv i från år till år, månad, dag, timme, vecka. Jag står där och stirrar och undrar fundersamt, vem flickan på andra sidan glaset är. Jag drar tillbaka hennes hår, jag rör vid hennes panna. Jag slår henne, jag sliter och river och skriker. Ändå är hon kvar där, och ser på mig, på samma sätt som jag ser på henne och jag vet inte vem det är som är den äkta. Vilken sida av spegeln visar den verkliga världen? Vem är bara en död bild och vem går ut i bland folket och lever. Är jag bara en spegelbild, är det de som skapar tomhet, den sanning att det inte finns något där. Är det de som gör att livet är svårare än döden och döden är lekande lätt?

Jag vill veta, låt mig veta.



Bury me, bury me.

Jag vill att det ska vara slut nu. Slut på precis allt. Annars kanske det går utför. Det klarar jag inte av. Det är så larvigt också hur lätt det är, du vet att släppa taget. Det är alldeles för lätt, något alla åldrar skulle klara av. Vem gjorde det så simpelt? Så löjligt lockande?


Hur kan du? Främling! Ställa frågorna som känns. Trycka på rätt knappar, knappar jag själv trodde jag oskadliggjort.
Hur kan du? Främling! Som endast vet mitt namn. Veta vad som gör ondast? När jag inte ens vetat det själv.
Hur kan du? Främling! Skicka mig mot avgrunden. Ska jag slå tillbaka? Jag vet inte om jag någonsin kom upp.
Hur kan du? Vara en främling, när du vet allt jag inte insett själv?


Om du lämnar mig, så flyttar jag till Norge och hänger mig i massa ihopflätat fiskfjäll.

Publish me

Så undrar jag, kan det vara så att jag är den mest trångsynta människa på denna planet?
Ge mig ett bättre ord än trångsynt?
DEt var nämligen så att jag såg Shire från MTV. Det första jag tänkte var inte, otroligt pinsam, Brittan wannabe, tv-kändis. Utan jag associerade genast till en god vän som också är homose¨xuell och tänkte hmm hur är det med "namn"? (han är inte helt ute ur garderoben).



Last night, I walked through the rain and darkness, the rough wind and the moon wich was almost full. And it was a perfect night to die. How the hell would I know?

What's wrong with me?

Jag vill ha ett block, ett fint skrivblock och en vässad penna

And I will be your mirror, kiss me and you'll kiss yourself right back.

Jag vill vara så pure, så fördomsfri och framstå på samma vis och det går inte, för alla människor går omkring och bara skriker hata mig.

Blekta big-boobs blondiner, jag vill tro att ni har något innanför pannbenet men ni motbevisar mig gång på gång. Kan det vara sant att blekningsmedel äter hjärnceller?

Nu ska jag vara försiktig för att inte bli anklagad för rasism. Men det är inte deras folkslag jag stör mig på, bara den del jag stött på. Romer, zigenare. Varenda gång de kommer inte på mitt jobb försöker de lura mig, nee men jag har köpt dset här och det här, eller jag gav dig 2 kr för mycket. Man visar dem t o m kvittot ibland och ändå ger de sig inte.
Eller när en vän till familjen känner att någon stoppar ner handen i hans ficka och rycker hans plånbok, han vänder sig om och bakom honom står en zigenarkvinna, han ber om plånboken tillbaka och 2 skeunder senare står två män bredvid och anklagar honom för att söka knull, vilket driv, det är så att jag vill svära.

Och det värsta av allt. Lämna min mormor i fred, man ställer sig inte och bråkar på en  busshållplats varpå man knuffar till en äldre dam gång på gång utan att be om ursäkt. Detta var ungdomar, även föräldrarna stod där och sa ingenting!!

Fyfan.

Älskling, klockan är 02:27

Jag trodde att jag skulle sätta mig och spy galla över världen.
Jag insåg denna sekund, att det är jag som är felet.
Jag är den bristande länken.

Jag vill inte vara jag.
Jag vill inte vara personen som just nu sitter och benämner sig själv som "jag".
Jag, vill inte svara på frågorna ni ställer, sitta vaken just nu. Jag vill inte tänka min tankar.
Släpp mig fri.
Jag vill skära ett hål i mig själv inifrån, krypa ut och ge mig av. Jag vill bort från allt.
Jag tar tillbaka önskningarna om tidig uppstigning alt. nedstigning och maskätning.
Jag kan leva för evigt om någon bara släpper ut mig från detta monstruösa som är "mitt". Skinn, huvud, ögon och hår.
Släpp mig fri.



Lär mig att andas.

Grillfest

Dessa bilder är de enda som hittills klarat censuren :O