It only hurts when I laugh

Jag vänder mig om, sakta, tyst och stirrar. Förblindad av inget, jagad av det som inte finns. Jag slutar andas, slutar tro, jag slutar vara. Jagas av det som inte finns. Världen blir suddigare och jag undrar ofta vad som är riktigt, är jag, jag? Eller bara en tanke hos någon som ibland ploppar upp? Sen gråter vi alla en skvätt och accepterar att det vi är är på riktigt, och det riktiga är vad som gör ondast.

Jag läste om en som grät.


Och jag ville också gråta, som jag gjorde förut, jag ville ha tillbaka ångesten som kom i attacker där man grät och skrek, där man kände.

Nu sitter jag där och försöker berätta, ingen ser ingen lyssnar, inte ens jag själv. Orden kommer som stötar stockar sig i halsen. Varje tanke, varje ord, bokstav, formulering. Tar emot som att jag sprungit in i en betongvägg. Och blodet och tårarna som skulle funnits på utsidan samlas inombords. lägger sig som tjocka hinnor i min själ. Och jag försöker känna, jag kan inte känna. Och jag fortsätter säga att det var aldrig orden som skar i mig. 


Then daddy said off course you've been hurting to. You just never talked about it. And a brickwall fell down on me.

Sitter här, driven till vansinne av mina egna tankar. Jag vill ut, bryta mig free....I WANT TO BREAK FREE!!! i WAAANT TOOO BREEAK FREEE

Tommy har ett pass, fotot togs -89. Detta var Guds sätt att visa att han inte glömt mänskligheten. Dreggel.
- Tolka hur ni vill.

..Enligt expressen.

"Du kan alltid prata med mig, det vet du va?" - If I had a penny for each time.


So I read my old diary and I wept. Lonely tears, big as the wounds, as the size of the world.

23/6-04

"Jag gråter nu fattar du de!!! Du Har Sårat Mig så jävla mycket! och du förstår det inte! Min själ håller för i helvete på åå Förblöda snälla fatta innan de e för sent!! Fan va rädd ja e! vrf e de ingen som ser??? HALLÅ Jag dör här nere. Ditt jävla kryp! du kommer aldrii att förstå! önskar att vi aldrii blivi vänner! Jag dig! FAN!!!!!! Titta Noga Då Kanske Du Ser! Trodde Nån Kunde Se Mina Osynliga Tårar! Finns Inga Såna Mänskor....Inte För Mej! Jag E För Feg! Åå Kommer Allti Åå Va!"


haha hum

28/10

*****grät när jag kom hem. I was so young, you should have known better then to lean on me. Han ville inte säga vrf, men han var ju tvungen. **** och ***** hade haft sex, älskat, knullat Shut up and sleep with me, come on why won't you sleep with me? Shut up. Kalla de vafan du vill efter **********. De lovade varann att de skulle berätta om de träffade någon ny. **** ljög, hon har inte ens berättat för mig. **** var sårad och arg. Åh, du måste kunna förlåta. I ärlighetens namn jag ville inte veta. Så jävla onödigt att berätta för mig, svaghet. ****** får inte veta hon är så känslig. Jag kunde inte andas, ja ville kräkas krama honom föra ihop dom, gråta, skrika ja ville dö, ja ville döda honom ja ville trösta. Herregud, allt går så jävla fel ibland. I can make it trough the rain I can stand up once again, on my own and I know that i'm stronger than before. Alla bråkar ibland så e de bara.

2006-03-18

Dansar över ängar. ..

Hon dansar över ängar i sandaler med röda remmar. Fyra två på var fot.
Sommar sol smeka hennes tår. Läpparna ler men tårar de rinna. Flickans lycka har börjat försvinna.
Hon dansar över ängar i sandalar med röda remmar. tre remmar. En den föll, två på höger en på vänster. En vårbris stryker hennes fot. Flickan känner en lätt kyla.

Hon dansar över ängar i sandaler med röda remmar. Två remmar. Hennes ena sandal föll. flickan frysa om sin fot, kalla droppar falla.
Hon dansar över ängar i sandaler med röda remmar. En rem. Hon trampar i pöl efter pöl. Flickan har slutat le, flickan har slutat gråta. Mer än allt vill hon kunna förlåta.

Hon har dansat över ängar i sandaler med röda remmar. Har dansat. Flickan ligger på en äng, snön falla, hennes fötter kalla. Flickan kan inte se, kommer aldrig att gråta. Flickan får aldrig chans att förlåta.
En dotter är borta, hans bästa vän. Hon dansade över ängar i sandaler med röda remmar.

Annika är trött, hon är trött och förkyld. När Annika är trött så blir hon konstig. Konstigare skulle de flesta säga. Så nu är Annika ett fjungo bortom alla gränser. Inte hjälper det att hon är förkyld heller. Nej du, för hon är nämligen så förkyld att hon är jätte förkyld. Sjuk rentav. Så nu ska Annika fortsätta vandra runt vinglandes, prata konstigt och leta efter snytmaterial i detta papperslösa hus. (Nykter! Tro inget annat)

Jag vill inte.
Jag kan inte.
Jag klar inte.
Mer.

Jag frågar om du kan läsa mina tankar och det är klart du kan. Det handlar om att förstå. En omöjlighet för dig med ditt blanka odjupa perspektiv när jag själv inte finner rätt väg. När jag bara skriver ner ord huller om buller, vad som dyker upp i mitt huvud. När jag i hysteri, i en akt av vanvett bankar på tangenterna för att visa att det gör ont. hjwdjkwdwui289y3böhwdu. Ni kan inte förstå, jag kan inte förstå.

Jag är så trött på den pissfitt skola jag valt att spendera tre år på. Inne på det sista tack gode gud. Men fyfan vad jag vill bränna ner skiten och allt vad den står för. En del får gärna brinna inne.

Idag så...Det finns de
som fortfarande läser
vad jag skriver.


Du blev så uppnåerlig. För i dina klackar, toffsar och perfekta make-up, var du för långt borta. Nu så plötsligt blev du uppnåerlig. Trasiga jeans, vitt linne och ren passion. 


Jag trodde att jag kunde, jag var säker på att jag kunde spara det till senare till min ensamhet. Med gråtattacker och dörrkarmar. Men jag var fast, jag var fast i en gigantisk galleria med människor jag älskar och paniken förtärde mig. Bröt ner mig bit för bit. Och jag fann mig tårögd på en tunnelbana. Nyfikna blickar och frågor som inte riktigt ville ha svar. Jag skakade på huvudet. Försökte fokusera på annat. På mina hjärtslag. Mannens tatuering på fingret. Jag insåg inte då och jag inser inte än. Fast jag är rädd. Jag skulle aldrig falla isär. Jag skapades för att vara hel.

 Jag försöker att förhindra, men jag har inte längre kontroll. Jag är inte mig själv utan står utanför och ser på, stirrar genom glaset. I perioder svider det på båda sidor. Alla är så rädda, så fucking rädda att ifrågasätta.