It only hurts when I laugh

Jag vänder mig om, sakta, tyst och stirrar. Förblindad av inget, jagad av det som inte finns. Jag slutar andas, slutar tro, jag slutar vara. Jagas av det som inte finns. Världen blir suddigare och jag undrar ofta vad som är riktigt, är jag, jag? Eller bara en tanke hos någon som ibland ploppar upp? Sen gråter vi alla en skvätt och accepterar att det vi är är på riktigt, och det riktiga är vad som gör ondast.