Bury me, bury me.

Jag vill att det ska vara slut nu. Slut på precis allt. Annars kanske det går utför. Det klarar jag inte av. Det är så larvigt också hur lätt det är, du vet att släppa taget. Det är alldeles för lätt, något alla åldrar skulle klara av. Vem gjorde det så simpelt? Så löjligt lockande?


Hur kan du? Främling! Ställa frågorna som känns. Trycka på rätt knappar, knappar jag själv trodde jag oskadliggjort.
Hur kan du? Främling! Som endast vet mitt namn. Veta vad som gör ondast? När jag inte ens vetat det själv.
Hur kan du? Främling! Skicka mig mot avgrunden. Ska jag slå tillbaka? Jag vet inte om jag någonsin kom upp.
Hur kan du? Vara en främling, när du vet allt jag inte insett själv?


Om du lämnar mig, så flyttar jag till Norge och hänger mig i massa ihopflätat fiskfjäll.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback