It only hurts when I laugh

Jag har svårt att förstå, er flickiga, flickor.


Jag har ibland svårt att förstår er rosa, blommiga, klänningsprydda vuxna barn med rosetter i hår. För det vara aldrig jag, det var aldrig jag. Ni som fnittrade åt tråkiga skämt och dolde era kloka tankar och smarta svar bakom lager av svart mascara och hundratals paket med blekningsmedel för ert redan vita hår. Varför valde ni krossad rosa ögonskugga framför en anteckningsbok, en kalender, en tidning en chans att visa att det fanns mer än vad ögat såg?

Varför låg ni fulla i en backe med ett paket brutna cigaretter i vänster hand, dagen ni fyllde 13, när ni ännu hade chansen att vara barn?

Fjortizz kvinnor, vuxna barn.