Mamma, det är jobbigt att andas.
Sanning är ett missbrukat ord i vårat samhälle.
Hade samhällskunskap idag i skolan. Vi ska börja jobba med ett kapitel om ideologier.
För de som inte vet är ideologi en bunt ideer om hur ett samhälle bör vara, vars mål är att
skapa utopi i denna sargade värld.
Ja i alla fall, till saken. Idag diskuterade vi kollektivism och indivdualism. Hur det är att leva i ett individualistiskt samhälle och tvärtom.
Kollektivism är att se människan främst som en del av en grupp, ett kollektiv, och inte som en enskild person. Det är att sätta gruppen främst, före den enskilda människan.
Exempelvis Islam.
Individualism är att se människan främst om individ.
Sverige brukar man säga är ett individualistiskt samhälle.
Läraren delade ut ett papper med olika frågor. Den sista frågan var "Ser du dig själv som, indivdualist eller som kollektivist?"
I ett kollektivstiskt samhälle har man alltid en trygg punkt, alltid någon att luta sig tillbaka mot. Tyvärr är det ju inte så enkelt. Med denna trygghet följer även regler och åtaganden. Din familj, by osv står bakom dig så länge du följer normen. Du kan inte bara bryta dig loss och göra något din egen skull, du kan inte göra något som din familj inte samtycker till.
I ett indivdualistiskt samhälle, har du mer rätt till en åsikt. Du kan tänka mer på dig själv, du behöver inte alltid ta hänyn till en massa andra människor då du fattar ett beslut som i huvudsak kommer att påverka dig.
Dock så är känslan av ensamhet ofta mer utbredd. Anledningen till att jag säger känslan utav ensamhet och inte ensamheten är att ingen är någonsin helt ensam om man inte själv gjort det valet.
Jag ser mig själv som individualist.
Jag är en individualist.
Känslan av ensamhet har en del gånger lagt sig som ett täcke över mitt bröst. Jag har då inte valt att känna detta. Mitt val har varit att inte placeras i ett fack. Mitt val har varit att inte vandra ut i världen iklädd en maskerad kostym för att bli omtyckt. Mitt val har varit att inte följa normen. Mitt val har varit att inte drunkna i ett hav av modetidningar och ångest . Mitt val har varit att vara den som står en bit utanför, mitt val har varit att vara den du kallar konstig.
Det finns att ett gammalt citat som lyder: " Vi föds som original, varför dör vi som kopior?"
Visst fan är jag konstig. Det är du som dör som en kopia.