Du mår fortfarande lika dåligt plus att du är sjukt bakis.
Jag är för rädd för att leva. Allt skrämmer mig. Jag har haft åldersnoja, ångest sen jag var 8 år.
Vadfan är jag för jävla människa?
Alkohol gör de bra för stunden och sen mår man lika uselt igen. Ta dig i kragen!
Och om man inte vet inte kan och problemen är överspelade men aldrig tagna i tu med och de gör så ont,så ont.
Jag kommer att dö innan jag fyllt 30.
Jag har inte ens hunnit med MacDonalds poesin. Jag lyssnade bara på musik och de fanns inget vackert i de flottiga pommes fritsen och inte fan var kyckling bitarna formade som hjärtan och jag tycker inte ens om lök.
Besök en gaybar och gör en Meg Ryan (När Harry mötte Sally).
Sen bryr jag mig inte heller.
För kära *** jag växte upp den dagen, åldrades något alldeles otroligt.
Sen talade vi aldrig om de igen utan lät de hemsöka mina drömmar. Visst kanske de var så att det var delvis *** fel...Fast ändå.
Vad hände med "Strike a pose, Fake a smile"? kanske är det min generation, något du aldrig hört talas om.
Jag kommer att dö innan jag fyllt 30.
Kan jag hoppa över studenten? Flak, alkohol, musik. Men farväl? de gör mig så rädd att jag inte sover om nätterna.
Sen slutar vi leva du och jag. Vi blir inte ens värda macdonalds poesin. Schitzofren kallas de visst. Nu sitter jag och pratar med mig själv igen och allt är ologiskt.
Jag kommer att dö innan jag fyllt 30.
I slutändan ångrar jag varje val jag någonsin gjort.
Älskade, underbara vän! Varför säger du så? Du skrämmer mig med dina tankar ibland för det känns som att du verkar bara dela med dig det någonlunda braiga som du känner. Delar du dig ens med om sånt som gör dig så illa både fysiskt och psykiskt att du håller på och spy? Jag vill att du ska dela med dig om allt med mig, det är ju för fan det vänner är till för. Jag är din vän, din bästa vän. Säg allt, hör du det? Inget är för farligt, för konstigt eller för schizofren för att jag ska veta det. Du vet, i grund och botten är vi ganska lika i våra tankar oavsett om det skrämmer dig haha. Var inte rädd för att leva, det är enbart då som man verkligen inte lever på riktigt. Jag vill inte att du ska gå runt och le enbart för att du känner att du måste, tänk lite på dig själv också. För mig gör det detsamma om du är ledsen lr glad bara jag har dig i mitt liv. Och ångest och åldersnoja och studenten är jag också så jävla rädd för att jag inte ens vet vart jag ska ta vägen nånstans men tänk så här också. Ångest hör livet till jobbigt nog, åldersnoja lika så och studenten inträffar om 3 sketna år. Då tycker jag att du fan kan börja oroa dig för det då och inte nu. Och en sista grej innan jag håller käften och slutar skriva. Varför ångra allt man gjort i livet? I helvete att jag också gör det, kanske inte allt men så otroligt mkt mer saker än jag borde ångra mig över. Det som man har gjort är gjort och kommer inte hända igen och det kommer man inte heller kunna ändra på, hur mkt man än vill det. Sluta grubbla på allt det dåliga valen och som du har gjort och blicka framåt på dom ännu bättre valen du kan komma behöva göra i framtiden. Dessutom tycker jag att du inte ska behöva ångra dig över alla val, för du är en mkt klok och förnuftig människa och för mig är du som oftast nästan helt jävla felfri och det beundrar jag som fan. Jag önskar att du också skulle ringa till mig och klaga över saker lika mkt som jag gör. Vem vet, du kanske mår ännu bättre då för stunden att försöka supa bort det? ;) Oj herrejävlar nu lät jag som en psykolog! Men vafan, det är ju det jag vill bli så då kan jag ju börja träna mig själv redan nu vetja! :P Älskar dig du underbara människa! <3