It only hurts when I laugh

Längden ligger vanligen vid 20 till 30 cm från nos till svansrot. Honor är något större än hanar. Vikten för en vuxen hona är 450 till 600 gram och för en vuxen hane 400 till 600 gram. Kroppstemperaturen är 38 till 39 grader Celsius och djurets hjärtrytm ligger vid 200 till 350 bpm. En chinchilla tar 40 till 80 andetag per minut.

Sådär ser du D. Så värst små är dom ändå inte.

Pratade en herrans massa i telefon igår. Framför allt med D. Känt han bara i ett par månader, fast sjukt vad jag har öppnat mig för honom. 
Lite stör det mig fan, han bara klampar in där och får en att babbla på som en idiot...Jag svär att du stoppar in sprutor med sanningsserum i mig på engelskan.
Fast det är ju bra, förmodar jag, man ska inte hålla allt inom sig, man brister tillslut.
Så D, tack för att du finns där. Fast tro inte att du ska få veta allt ; ) lite pli har jag i alla fall på mig själv.
: O hoppas jag.

Det finns saker man aldrig berättar, sådant som inte släpps ut.  Hur ont det gör. De finns saker man aldrig berättar.

M. Jag borde nog ringa dig. Vi har inte pratat på länge och det är nog mitt fel, jag tänker varje dag att jag ska lyfta luren, patetiskt nog blir det inte av. M, du är en av de bästa vänner jag haft..De vet du.
Delvis därför är det så jobbigt. 15 minuter och vi ska hinna med att berätta allt, att vi båda har mundiarré gör ju inget bättre.
Det hade redan gått för långt, vi var båda där i och vi trampade vatten. Jag såg hur dina krafter tröt. Jag var inte stark nog att ta oss båda till land min vän. Jag höll ditt huvud över vatten, jag grät och jag simmade och jag var nära på att drunkna själv. Jag ville bara vila...Du orkade inte själv och jag ville bara vila. Jag släppte taget. Jag förlåter aldrig mig själv. Jag släppte taget.
Sen är de också det att jag vet aldrig hur du mår när jag ringer. 90 % av gångerna gråter du eller har gråten i halsen. De tär på mig M. Din smärta tär på mig, för det finns inget jag kan säga eller göra som gör något bättre.
Hur många gånger detta år har jag fått träffa dig min vän? 2, 3 kanske?
Minns du hur det var innan? När det var vi. Det var alltid vi.
Året när allt kretsade kring, All that jazz och uppsala. Människorna jag aldrig, aldrig kommer att glömma. Jag har aldrig sett sådan glädje i dian ögon och du lös, du glittrade och du var fantastisk. 5 minuter där var värda en livstid. Jag skulle ge så mycket för att komma tillbaka dit. Återigen se sann glädje i dina ögon.
Jag skulle ge så mycket för att komma tillbaka till natten du grät.
Sommaren 2004, du hjälpte mig igenom allt, precis allt, jag hade slutat andas om det inte vore för dig.
Jag ville göra detsamma för dig.
Men din smärta var så stor, den var så överväldigande att även då jag delade den med dig bar vi båda så mycket att det brast, det brast gång på gång på gång.
Vi levde oss bort i musiken. Låtarna och texterna vi gjorde odödliga. Varje sekund är ett minne. När du försvann, försvann jag.
I remember you when the west wind moves upon the fields of barly.
Jag stannade kvar i musiken, det ända jag hade kvar från dig var musiken. Mot slutet tror jag inte ens att jag längre visste vem du var. Mot slutet var du bara smärta personifierad och du kände inte längre dig själv. Varje minut drev känslorna till vanvett.
Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
och här sitter jag, baddar såren med salt
det går åt helvete med allt
Länge gödde jag mitt hjärta med naivt tänkande. De kommer inte bli som förut. De tog året i från oss och det blir inte som förut.
Cafe fåtöljens väggar är målade med våra skratt.
M <3