It only hurts when I laugh

Ändå finns du där, du finns kvar i mig. Jag kan inte glömma dig.
Som en fläck som tvätt efter tvätt inte går ur, du försöker gömma den under sjalar och smycken...Men den finns ändå där.
För en del av mig saknar de vi aldrig hann påbörja.  
En del av mig vill tillbaks.
En del av mig vill stanna i den lugnande musiken som fanns där innan snön smält...

Inget känns längre lockande...

I fredags var de utgång. Drog på fest i hemmesta med Nattis, Kermit, Najkol och Sabina.
Hemma hos Robin hette han. Var inte alls sugen att gå, men tänkte att jag var tvungen att kravla mig ur mitt hål av extrem tråkighet. Vet inte vad det är med mig.
 Jag orkar vid tillfällen inte skratta, känner inte igen mig själv. Min spegelbild skriker likgiltighet.
Kommer dit i alla fall. En snubbe man inte sett(av olika anledningar) på ett tag, BH öppnar dörren.
Skuttar in.
Brudarna sätter sig vid ett bord och börjar blanda drinkar.

Jag sätter mig i soffan med BH(Billy, som jag inte heller sett på länge, satt också där ett tag), och snackar lite medans vi kollar på skit på MTV(Andy Milounakis show bl a). Kermajt kommer också efter ett tag.
Inte mycket händer, ringer Tönt-Tobis gång på gång eftersom jag tänkt att jag kanske kan få sova där.
stänger av min mobil mellan ringningarna för att spara batteri.
De är hysteri bl a brudarna, för trött för att orka bry mig(Känner mig lite elak, man ska lägga sig i när man märker att ens vänner är ledsna...Men tror mycket berodde på för hög alkoholkonsumtion).

Sitter där och studerar hur en bitch i blont hår springer runt och domderar som den galna pedant jag får intrycket av att hon är. Jag känner hur mitt förakt gentemot henne växer allt eftersom kvällen förflyter...

Efter ett tag kommer Najkol och kastar sig ner brevid mig i soffan och utbrister:
- Kalle är här :O:O
Vi diskuterar ett tag om vi behöver vidta några speciella åtgärder men kommer fram till att det är onödigt.

Kalle och Lulla kommer in.

- Lullish, LULLA!! Skriker jag glad över att de kommer någon annan jag känner. Han kommer över i sina heta arbetskläder, kramar om mig och de vanliga hälsningsfraserna utbyts.

Sätter mig återigen i soffan och skrattar roat åt tumultet som uppstår när nya människor kommer.

Smsar några bittra sms till Tönt-Tobis.

När bitchen sedan helt oerhört, skrämmande upprörd ställer sig och skriker för att någon råkar ha sönder ett glas orkar jag inte mer.

Säger hejdå till folk och bestämmer mig för att ge mig av. Min underbart snälle vän Najkol följer mig till busshållplatsen och väntar med mig där tills bussen kommer.

Kommer hem 1,5 timmar senare utan att ha haft någon kontakt med tönt-tobis. Går kall, trött och bitter och lägger mig.
Får dagen efter en lång och utförlig förklaring till varför han inte svarat i mobilen.

Jag faller isär nu. Detta ögonblick släpper jag taget. Låt bitarna ligga. De vill inte kännas vid varandra. Just nu vill de inte kännas vid varandra.

Jag tror nog jag har den underbaraste på denna jord...Eller jag vet nog,
T<3

Lördag:
1. Vaknar vid 12:40 och pratar med Tobis på msn.
2. Sitter hemma större delen av dan och är skit hungrig.
3. runt 18:00. Pratar med Kermajt som säger åt mig att åka till Medis och bjuda henne på donken, vilket jag gör.
4. Vi rör oss fram och tillbaka mellan hennes lägenhet och donken innan hennes vän Rasmus kommer och plockar upp henne och jag åker hem.
5. Bestämmer mig för att åka till Nattis i Rönninge, hon skulle nämligen ha fest i sin fars boning.
6. Kommer dit runt 22 tiden. Stannar bara någon timme. Mitt fest humör om möjligt är ännu längre.
Fått veta att en av mina närmaste barndomsvänner varit i mopedolycka.
Både min syster och min bäste vän har ringt/ringer under kvällen och gråter av sorg, smärta, kärlek och förvirring. Hatar när det inte finns något man kan göra åt det.
7. Tar mig till Tobias...

Helvete, helvete, helvete.

Du är inte längre värt något för mig. All den respekt jag någonsin haft för dig, har försvunnit.
På ett sätt kanske jag borde vara glad. För du förtjänar inte henne. Hennes tårar, hennes jävla fucking avföring är  värt mer än vad du någonsin kommer vara.
Du är en svag människa.
Hon fanns där för dig, utan henne skulle du aldrig rest dig, de vet du själv.
INGEN. Speciellt inte du gör de du gjort mot min syster.
Jag hoppas du ångrar dig för hon kommer få någon som är så mycket bättre än dig. Du kommer stanna kvar i rännstenen du är smuts för mig.
Mig kan man sparka, mig kan man slå, spotta på mig, gör vad fan du vill men du sårar inte min syster, du går inte i närheten av henne. Du förtjänar inte andas samma luft. Hon kanske en dag förlåter dig. Det gör inte jag.
Den smärtan jag hörde i hennes röst skar som knivar i mig.
De ärligaste, de vackraste som finns älskade dig och du trampade på de. Du är ju dummare än jag trodde. INGET, INGET, INGET gav dig rätt.
Hon är gloriös, du är en amöba. Du är inte längre något.

Spotta på mig. Det träffar inte. Du finns inte längre.

Vad håller jag på med? Jag försummar, allt, alla inklusive mig själv :'( förlåt. Får jag skylla på en svacka? Jag vet inte vad som händer.

Som Mark Levengood säger:
Bryt ihop och gå vidare.

Helgens klädsel:
FJORTIS.
Fredag:
Kort, svart, oversize klänning
Låga svarta pumps
3 lakritsremmar
Suomileijona halsband
Silvriga bling örhängen

Lördag:
Svarta leggins
Vitt linne
Pappas stora vita skjorta
Lila sidenband i midjan
Svart/vita Lacoste(vans)skor
Suomileijona halsband
Tjocksilverkedja med berlock
silver bling bling örhängen