Uttalar du Google, Goooogel eller Gogg-le?
Min morfar dog 30/12 2002. Jag träffade honom 24/12 2002, en sista gång. Jag kramade honom inte när vi gick därifrån, det var julafton och jag kunde inte uppbåda mig att ge MIN morfar en kram innan jag åkte hem. Ändå kände jag att jag hade rätten, att skrika när pappa berättade att han inte längre fanns. Jag anser att jag har rätten att sakna hans famn.
Han var så sjuk och jag vågade inte se in i hans ögon för han var så sjuk och jag var rädd att möta något jag inte ville. För de säger att ögonen är själens fönster. Jag vågade inte se in i hans ögon.
Jag gick igår för att vila, klockan var då 18:45. Runt 21 ringer Tobias, han säger då att han ska ringa lite senare eftersom han hör att jag är trött.
05:42 vaknar jag av mig själv och funderar på att gå och äta middag. Innan jag kollat på klockan. När jag sedan ser den rätta tiden förstår jag att, att ligga kvar är ett bättre alternativ.
Ligger kvar och det faktum att jag ännu är helt utmattad stör mig, dock kan jag inte riktigt somna om så jag ligger där i tystnaden. Tänker alldeles för mycket, vilket jag har en tendens att göra.
Man mår inte bra av att tänka för mycket.
Jag är en tönt med pa, Silence heter jag där. Najkol heter Doteon:
Doteon - Bros before hoes:
Föresten... visste du att en klitoris är en direkt motsvarighet
till mannens penis... bara att den är bakåtvänd..? :D
Mina vänner är underbara men ack så sjuka.
Jag minns speciellt en gång. På dagis var det. Jag gick balansgång brevid de gröna staketet och jag föll och slog mig. De gjorde så ont och de blödde som tusan ur näsan.
Jag höll tillbaka tårarna och gick upp på kullen som brukade vara så hög, så hög, så hög.
Sen sprang någon annan ungjävel och hämtade fröken, så jag sa att de inte gjorde ont. Att det inte alls kändes. Att jag inte märkt att de blödde.
- Sårbarhet skrämmer mig, kan du förstå hur mycket det skrämmer mig?
http://youtube.com/watch?v=4WA2jBMk-Pk