Alfabet
Fast ingen vill förstå så fortsätter du gå på. Hur orkar du?
Och du karvar bilder av din själ på din vänstra arm och visar upp även då ingen förstår din destruktiva konst.
Med fingrarna i halsen, gråter du ut det ,som inte kom i tårar och ord. Fast du är vackrare än jorden själv, är dina sår större än universum.
Rysningar i hjärta och själ. Att du kunde, att det kunde.
Minns du huvudfotingen med håret som blåste med vinden.
Så gå din väg, du med tårar och konstverk på din handled.
Det viner vindar i ditt hjärta, och en öken längtar efter vatten.
Det blir mörkare när rummet snurrar och andningen tryter.
Du vill inte mer, jag vill inte mer.
Kommentarer
Trackback