Jag är en sådan som publicerar listor i min blogg.
Vem är du?
Jag är Annika Arve, tjej, snart 18 år.
Dotter.
Tobias flickvän.
Sandras bästa vän.
Jag är hon som i högstadiet satt i ett hörn och lyssnade på musik och skrev. Jag är hon som då som nu såg på världen genom dimmiga ögon. Jag slutade vara min ålder när jag var 4-5.
När jag var 14 år var jag 21, arbetslös och såg ingen framtid. Nu är jag nästan 18 jobbar på McDonalds, läser en linje som inte intresserar mig speciellt, är bitter och flyr tillbaka till ett förflutet jag vill glömma. Jag är bruden som kallas Bloggis, för att jag är helt besatt av detta skrivande, bloggande. Jag har så mycket i mig som jag vill skrika ut, detta vrålande visar sig i ord. Formulerade, godtagna ord, som folk förstår, som finns i ordlistan. Jag är den som egentligen vill dhwdhndjpe78124enoidyDJE2742ÖK^CU HAWTJVIAIB2689O. Men det går inte, ingen fattar det där och det skulle i längden bli så meningslöst. Jag är hon som inte uppskattar.
Jag bankar på mitt bröst och gråter. För det är det om är där inne som jag vill ha bort. Inte hjärtat utan det runt omkring, det inuti och det på och under. Det som tynger ner och förtär, som sliter sönder mig.
Jag är hon som inte kan förlåta hans tårar. Jag är hon som inte förlåter deras svek.
Jag är den som älskar en person vid namn Tobias. Jag undrar om han vet hur mycket om han förstår hur mycket, gör du det?
Jag är hon som kallas mörk och deprimerande till följd av skratt, varma, goda skratt. Jag har komplex för det mesta med mig själv. Det här är inte allt.
Vem är du?
Jag vet inte. Jag har inte den blekaste aning.
Jag är Annika Arve, tjej, snart 18 år.
Dotter.
Tobias flickvän.
Sandras bästa vän.
Jag är hon som i högstadiet satt i ett hörn och lyssnade på musik och skrev. Jag är hon som då som nu såg på världen genom dimmiga ögon. Jag slutade vara min ålder när jag var 4-5.
När jag var 14 år var jag 21, arbetslös och såg ingen framtid. Nu är jag nästan 18 jobbar på McDonalds, läser en linje som inte intresserar mig speciellt, är bitter och flyr tillbaka till ett förflutet jag vill glömma. Jag är bruden som kallas Bloggis, för att jag är helt besatt av detta skrivande, bloggande. Jag har så mycket i mig som jag vill skrika ut, detta vrålande visar sig i ord. Formulerade, godtagna ord, som folk förstår, som finns i ordlistan. Jag är den som egentligen vill dhwdhndjpe78124enoidyDJE2742ÖK^CU HAWTJVIAIB2689O. Men det går inte, ingen fattar det där och det skulle i längden bli så meningslöst. Jag är hon som inte uppskattar.
Jag bankar på mitt bröst och gråter. För det är det om är där inne som jag vill ha bort. Inte hjärtat utan det runt omkring, det inuti och det på och under. Det som tynger ner och förtär, som sliter sönder mig.
Jag är hon som inte kan förlåta hans tårar. Jag är hon som inte förlåter deras svek.
Jag är den som älskar en person vid namn Tobias. Jag undrar om han vet hur mycket om han förstår hur mycket, gör du det?
Jag är hon som kallas mörk och deprimerande till följd av skratt, varma, goda skratt. Jag har komplex för det mesta med mig själv. Det här är inte allt.
Vem är du?
Jag vet inte. Jag har inte den blekaste aning.
Kommentarer
Postat av: Najkol.
Jag är Nicole Lamberg, tjej, snart 18 år.
Dotter.
Eriks flickvän.
Kermits och Lillfinnens före detta bästa vän.
Tyvärr orkar jag inte tillägga mer skit för tillfället. Det jag dock ville få fram med detta inlägg var att jag saknar "oss", om man nu kan säga så. Jag saknar er två. Jag saknar dig Annika. Jag saknar alla våra sjuka jävla stunder av skratt och många gånger deppighet blandat med bitterhet. Jag saknar ditt härliga garv din lilla finne! ;)
Trackback