I'm quite ugley, and sort of boring. It sucks, but who gives a damn?

There is a part of me, who doesn't worry at all.
Who almost wishes it to be so.
To give a reason for the self-pitty which seems to be eating the flesh from all of our soar bodys.
it's a tiny part, but it's there, a parasit with the apperance of a cockroach.
And there is no way to kill, we will never kill it.


Äckliga hals, äckliga, äckliga, äckliga hals. Jag orkar inte vara sjuk! Jag har inte tid att vara sjuk. Dock verkar det inte bli mycket bättre, detta suger något alldeles otroligt. En vanliga vardagsförkylning hade jag klarat av, det här, det är ju bara larvigt. Kroppstemperaturen som plötsligt skenar och letar sig upp mot 40 graders strecket. Att vakna så täppt att man inte kan andas och munnen är torrare än sandpapper. Blöda näsblod VARJE gång man snyter sig. Hals och mun fulla med blåsor. Att svälja blir en omöjlighet bara av att gå 10 m utomhus. Diagnos tack!
Tacka vet jag  högre makter för Aloe Vera. *


And I have nothing to offer, I who have nothing to give. I've ended up with mr Perfect himself. Hey, I guess i'm kinda great after all.



Ångest.


But touch my tears with your lips
Touch my world with your fingertips
And we can have forever
And we can love forever
Forever is our today


- Slå den!

http://www.youtube.com/watch?v=Zo52T7uKOJU&feature=related

På grund av det där så ska man vara försiktig med ordet legend.


Jag saknar dig just nu, jag saknar dig så mycket att jag skälver försiktigt.


* Jag vet, jag gnäller som en liten tjej, men jag har inte ork.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback