Pull the knives out of my chest, breath oxygen into my lungs.

Jag blir förvirrad. För du ser när jag knappt ser själv, när jag koncentrar mig på att somna för att slippa tänka. Du drar det ur mig, när jag inte vet hur jag ska förklara. För jag vet att orden är så viktiga, jag tror att orden är viktiga. Lilla tjejen säger du och håller om mig och min börda är delad. Jag andas lite djupare tack vare dig. Älskade, underbara du .


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback