I guess i'm back. Crap
Jag minns hur jag kände då. Hur jag satt i tystnad i en grön skinnsoffa och hela världen rasade samman. Complete and utter despair.
Sen hände det igen, i samma soffa på en annan plats. Pang och hela bröstet sprängdes. Man förlorade någon man älskat. Någon som gjort en hel.
Och igen, i en annan soffa, en annan plats. Men soffan var fortfarande samma gröna färg, jag satt på samma vis och jag förlorade någon jag älskade.
Det kändes var gång som ett svek. Jag vet inte ens om det var i närheten. Är det ett svek? Kan man svika då det inte finns några löften, eller är det då jag som är svag?
Och nu är jag tillbaka här. Hej, hej.
Life's beginning to fade again and i'm taking the escalator to hell.
Sen hände det igen, i samma soffa på en annan plats. Pang och hela bröstet sprängdes. Man förlorade någon man älskat. Någon som gjort en hel.
Och igen, i en annan soffa, en annan plats. Men soffan var fortfarande samma gröna färg, jag satt på samma vis och jag förlorade någon jag älskade.
Det kändes var gång som ett svek. Jag vet inte ens om det var i närheten. Är det ett svek? Kan man svika då det inte finns några löften, eller är det då jag som är svag?
Och nu är jag tillbaka här. Hej, hej.
Life's beginning to fade again and i'm taking the escalator to hell.
Kommentarer
Postat av: evelina
vsg tjejen bloggbesokare.se
Trackback